Tillbaks på jobbet

På vägen hit imorse återvände den där klumpen i halsen och gnagande känslan i magen. Vill hellre vara hemma med mina killar än sitta här framför PC'n och låtsas att jag jobbar. Att vara hemma med dem är ju inte heller någon patentlösning, för den håller ju bara någon vecka till. Roger avslutar pappaledigheten nästa vecka och sedan är det strax dagisdags för Max. Har bestämt mig för att försöka utnyttja tiden fram till dess att Max är inskolad att aktivt leta nytt jobb. Det här håller helt enkelt inte längre. Har tröttnat på det här bygget och människornas ovilja att göra bra resultat. Det är ständigt en massa tjat om vem som bestämmer och inte bestämmer, vem som ska göra vad och varför - det blir liksom inget gjort. Önskar nästan att jag vore så modig att jag bara sa upp mig, men det kommer nog inte trygghetsnarkomanen jag att göra förrän jag har något annat. Är bara lite rädd att jag ska luras kvar i den här fällan - att jag aldrig får rumpan ur och göra något annat. Skulle jag säga upp mig, skulle jag ju tvingas att hitta något nytt och vad som helst skulle kännas bättre än det här. Nåväl, bloggen kanske inte är det optimala stället att sitta och ojja sig över sitt yrkesliv - men va fasiken det är väl inte hela världen om någon kollega skulle läsa. .. Bara för sakens skull så googlade jag på mammabubblan. Fick upp massa olika bloggar och Camilla som länkar till mig ibland, men inte min egen blogg direkt. Har svårt att tro att någon medvetet hittar hit, gissar att det är slumpen som styr vilken blogg man hamnar på. Om det nu finns några bloggläsare här på kontoret. Kom just att tänka på en rolig diskussion vi hade för ett par månader sedan då vi höll på att snickra ihop teman till nya reklamfilmer. De skulle ha lite av "bloggkaraktär" enligt reklambyrån och merparten här förstod inte riktigt vad det innebar…

Igår var Max hos tandläkaren för första gången. Han har ju fått en liten konstig smal tand bakom framtänderna i överkäken. Det visade sig vara en extra del av ena framtanden. Tandläkaren fick slipa lite på den för att göra en mindre och inte så spetsig. Max var kanonduktig men ville inte riktigt ligga stilla några längre stunder. Blir det några problem med tanden får vi komma tillbaks. Annars så försvinner den ju när han tappar mjölktänderna - men ärligt talat så känns det nästan väl långt till dess. Kanske går vi tillbaks, så att de får slipa bort den helt och hållet - även om man måste söva honom för att kunna hålla på tillräckligt länge.

Lägenheten blir nu alltmer beboelig. Steg för steg packas grejer upp i köket. Elen funkar och vi kan laga mat osv. Det är himlans skönt. I går hade vi mamma och pappa över på besök och det kändes härligt att faktiskt kunna bjuda på en hemlagad middag. Passade på att äta den på husets takterass. Varje gång vi är där uppe så tänker man att man borde utnyttja den mer. Det är så otroligt lugnt där uppe bland takåsarna och man får lite nytt perspektiv på tillvaron.

Idag håller svärfar på att koppla in hemtelefonen. Sedan vi började renovera så har den varit urkopplad och någonstans verkar kabeln ha fått sig en törn, så den har inte funkat förrän nu alltså. Så nu vet ni kära systrar och övriga vänner att det går och ringa hem till oss igen.

Hmm det känns som jag skulle kunna skriva en lång uppsats, men eftersom Luther sitter på min axel - så tänker jag faktiskt jobba nu:-)