Mammabubblan x 2

Bloggen började mitt i mammabubblan runt Max och nu har den tagit lite ny fart sedan lillebror Erik kom till världen.

fredag, augusti 03, 2007

Längtar efter helgen och lite sol

I tron om att vädret skulle vara fint idag, så satte jag bara på mig shorts och en tunn långärmad tröja idag.. Hmm det blev inte riktigt som jag tänkt mig, för det är svinkallt. Har just försökt vara lite social och varit ute och ätit lunch med bossen och en kollega. Kändes som jag höll på att förfrysa under den ca 5-10 min långa promenaden.

Längtar efter att solen ska få värma upp mitt frusna jag och slappa lite ute i stugan. Får inte mycket jobb gjort just nu. Det känns som jag har en tjock vadderad filt över mig som gör att jag inte riktigt kan uppbåda någon energi till jobbet. Irriterar mig på skitsaker här och beter mig långt ifrån hur man borde vara på jobbet. Det känns lite sorgligt att det ska behöva vara så här. Har ivarje fall hittat några jobb som jag ska dunka iväg ansökningar till... wish me luck!

I går när jag kom hem var Max på solskenshumör - allt var bara toppen. Han skrattade, kramades och bara mös med oss. Knappt ett skrik på hela dagen tydligen. Hoppas att han är likadan idag.. Fast imorse när jag skulle gå, så ville han inte släppa taget och knappt jag heller. När jag väl stängde dörren grät han - fast jag misstänker att det slutade väldigt fort.

Nytt i hans utveckling är att det kommer fler och fler ord. Det verkar också som han har fattat vad färger är för något - för han kan ivarje fall peka ut blå saker. Alla motordrivna fordon är bilar (det är främst bussar han reagerar på, men det kan han inte säga ännu). Han älskar att gå själv och gillar vagnen mindre och mindre. Han är riktigt enveten också och kan gå rätt långt och tämligen fort. Han verkar också tala om lite när han är hungrig, för då säger han gärna "ma". Favoritmaten är plättar, falukorv och pasta - förutom välling förstås.

3 kommentarer:

Klockan 03 augusti, 2007 14:39 , Blogger Kajsa sa...

Hej Linda. Tråkigt att det känns så tungt på jobbet, hoppas verkligen att du hittar någonting annat snart. Inte nog med att det säkert är svårt att lämna Max varje dag, när det dessutom känns så där blir det väl ännu svårare. Roligt i alla fall att höra lite om Maxs utveckling, låter som värsta stora killen! Kram

 
Klockan 03 augusti, 2007 21:45 , Blogger Linda sa...

Tack för de peppande orden Kajsa. Jag ska verkligen ta mig i kragen och försöka hitta något annat jobb. Det här är bara deprimerande.

 
Klockan 06 augusti, 2007 10:36 , Anonymous Anonym sa...

KRAAAAAAAAAAAAAAM jag finns bara ett sms bort. Vet hur du känner dig minus Max då. Men han är ju en superhärlig glad-pastill ju gullungen.

 

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida