Nervsammanbrott

När jag skulle börja med lunchen idag, så satt Max inne i sitt rum och lekte. Plötsligt vrålar han ordentligt och man förstår att nu har han gjort sig riktigt illa. Det visar sig när jag kikar in att han klämt fingrarna och att de fortfarande sitter fast i dörren. Får bort dem, spolar kallt vatten, låter honom hålla i fryst pyttipanna ..... gråten avtar tillslut och han rör på fingret (främst vänster långfinger som klämdes). Sedan när vi väl äter, så sitter han och talar om att det gör ont i fingret - och vi delar så klart med oss av massa sympati och omtanke. ... Hmm det här har han tagit fasta på. När han sedan skulle leka med pappa öppnade han en dörr och låtsades klämma fingrarna och grät nästan lika mycket igen. Efter det gick vi och åkte rutschkana - hur kul som helst och han visar inga tendenser på att han har ont. När vi kommer hem igen och har tagit av oss kläderna, så sätter han handen mot ytterdörren som om han har klämt fingrarna och bryter ut i ett vrål. En stund senare puttar han försiktigt igen sopskåpsdörren med fingrarna emellan och tror att mamma inte ser - efter en liten stund när handen ligger "riktigt" ikläm kommer gråten igen. Jag tror bestämt att min son har hittat sig ett riktigt effektivt sätt att skapa uppmärksamhet. Undrar var det här ska sluta? En mamma på gränsen till nervsammanbrott eller kanske på riktigt fler klämda fingrar...