Inget roligt att skriva utan bilder

Åh vad jag är ledsen över att bildöverföringen inte fungerar från kameran och att vi heller inte har någon minneskortsläsare i datorn. Det blir inte lika roligt att skriva utan bilder på mina små underverk. Ibland när jag tittar på mina små killar så stockar det sig i halsen och ögonen nästan fylls av glädjetårar - känner en sådan obeskrivlig kärlek. Sedan finns det stunder när kärleken visserligen finns kvar, men när jag bara vill gå och gömma mig - läs när inget verkar bita på Eriks skrik och när Max trotsar som värst. Max är inne i en ganska motsägelsefull period - det finns liksom bara svart eller vitt, antingen är han väldigt gosig och kärleksfull eller så är han arg och tittar med svart blick på sin dumma mamma...