Dumplings och evig ungdom

Tanketrådar - är det någon annan som gillar att fundera på hur ni kommer att tänka på saker. Jag älskar att nysta tillbaks och förstå hur olika vinklingar kommer upp. Många gånger kan det vara ganska lustigt och man kan ha halkat runt på många tankebananskal - eller så är det bara jag som är en knäppis:-)

Idag när Max och jag var hemma hos Peo och Camilla, så kom Camillas lilla syster och hälsade på. Hon är nyss hemkommen från 3 mån backpacking i Asien. När jag träffade henne kände jag mig så där lite lagom gammal och trist. Inte för att jag ser så jättemycket bekymmer i min tillvaro, men hon verkade verkligen bekymmerslös - trots att hennes bagage hade kommit bort från resan mm. Jag har väl aldrig varit typen som har "luffat" runt lite planlöst och det är inget jag ångrar heller, men som sagt jag kände mig lite gammal. Åldersnojja och Asien fick mig att tänka på en film som vi hyrde nyligen - Dumplings. Den var väldigt makaber och är väl kanske inte en film som jag rekommenderar till gravida eller nyblivna mammor. Den handlar om jakten på evig ungdom och ett medel att uppnå detta - äta aborterade foster. När jag hyrde filmen tittade jag egentligen inte på vad den handlade om. Jag såg bara att den hade fått bra kritik och att den inte var amerikansk. Tänkte att det kunde vara skönt med något lite annorlunda. Och ja annorlunda var bara förnamnet. http://en.wikipedia.org/wiki/Dumplings_(film)

Om man ändå är inne på asiatiska filmer, så är en annan och mer tilltalande film En Geishas memoarer. Har både läst boken och sett filmen. Och den kan rekommenderas även om den är lite så där sötsliskig. Roger gillade fotot i filmen och jag tycker att den var riktigt bra. Fast boken var nog snäppet vassare ändå. (Om någon tänker se filmen, så titta inte å följande länk där hela handlingen avslöjas...) http://www.moviezine.se/sidor/0508/geisha1.shtml

Om vi forstätter till min tanketråd så fick tankarna på filmen mig att tänka på en gammal kompis som liknar huvudrollsinnehaverskan lite. (Nora är amerikan, men har vietnamesiskt påbrå) Så jag satte mig och skrev ett långt mail till henne. När jag skrev så insåg jag att min engelska blivit ganska ringrostig. De må vara en sak att prata, men skriva gör jag inte så värst ofta nu längre. Förresten så är jag väl inte världsbäst på att prata heller, det märkte jag för ett par veckor sedan då jag och Camilla fikade med en kanadensisk tjej som hon känner genom sin mammagrupp... Ja där var en liten cirkel sluten - nu var jag tillbaks till Camilla igen... Någon som hängde med:-)

En som ständigt är i sin mammas tankar är lilla Max - här är dagens bild.