Grannsämja

Man kan säga att vi kommit lite på kant med våra nya grannar. De flyttade in i början på februari efter de optimala grannarna. De som bodde där tidigare hade ju en liten kille som bara var någon månad äldre än Max. De är saknade kan man säga.

Hur som helst de nya grannarna presenterade sig efter att ha bott här i ca 2 veckor genom att kasta in en lapp i brevlådan. Det stod att de hade konstaterat att det var lyhört här och de bad oss ta hänsyn till det.... What - vi fattade nada och blev mest bara irriterade. Vi hade inte gjort något störande på några udda tider. Ett tag tänkte vi storma ner till dem och läsa lusen av dem, men vi hoppade över det. Något vi kanske inte skulle ha gjort för imorse fick vi ännu en lapp. Den här gången var det mer kraftfullt formulerat.. jag citerar ordagrant "Snälla, som vi tidigare påpekat så är det väldigt lyhört här. Vänligen respektera det. Vi vill slippa bli väckta på helgerna då vi är lediga. Undvid springande barn och vuxnas hälar i golvet åtminstone på helgerna före kl 10. Hälsn Micke & Linda"

Väldigt intressant med tanke på att Max inte går själv ännu.... Däremot så låter det en del från grannarna ovan. De har en liten glad 5 åring som har lite spring i benen ibland. Vi hör det och har konstaterat att det låter, men det är ju ljud som måste få förekomma. Det är ju inte förbjudet att bo med barn i stan - och de måste ju faktiskt få leka och leva lite rövare - det är ju en del av barndomen och hur man utvecklas.

I dag lät vi dock inte vänta med reaktionen. Roger drog på sig kläder och gick ner och ringde på. Först tänkte de inte öppna, men efter en stund tog de tydligen mod till sig. Lite paffa blev de allt när vi inte har något springande barn, utan att de är de ovan. De fick också veta att de inte kan hindra varken oss eller grannarna att leva våra liv. De kunde kanske hålla med om att hälar i golvet var lite överdrivet skrivet - men någon tydlig ursäkt verkar inte ha förekommit...

Nu har vi varit ute och promenerat i några timmar och mycket av ilskan har runnit av, men fortfarande har man en dålig känsla. Vi kan bara inte förstå hur man kan agera och tänka som de gör. Undrar hur det blir den dan de skaffar barn.... Jag säger bara stackars unge i så fall!