Pannkaka...

...i fel bemärkelse. Jag tänkte jag skulle överraska min käre man genom att ha maten klar när han kom. Tänkte steka lite pannkakor och äta lite god glass, grädde och sylt till. Det är ju ändå torsdag och det är ju en riktig pannkaksdag. Gjorde smeten på mitt eget vanliga vis. Jag har ju gjort pannkakor sedan urminnes tider (typ sedan jag var 8-9 år, då jag och en kompis stekte pannkisar nästan varje dag efter skolan - vi hade bestämt oss för att lära oss konststycket att vända dem genom kast...). Tyckte att smeten blev lite väl klumpig och vispade på för att få den så där slät och fin. Till slut blev jag nöjd och började plocka undan ingredienserna som jag använt. I ett lite konstigt svep med armen hade jag plötsligt vält hela kannan/byttan. Det var pannkakssmet precis överallt - på mina byxor och över hela köksgolvet och luckorna. Tur att Max satt i sin stol...

Nu får Roger hämta hem lite mat, tappade orken att laga...