Mpap

Är det måhända det första ordet. I morse när jag låg och lyssnade på Max och Roger när de lekte, så hörde jag det. Roger reagerade när han sa det andra gången. Jag tyckte att det lät som han försökte säga pappa, medan Roger tyckte att det var en kombination av mamma och pappa. Lite tidigt kanske, men vi kan ju få inbilla oss lite i varje fall.

Dopet igår kändes väldigt lyckat. Det blev en lite enkel och intim ceremoni i kyrkan. Max var på sitt allra bästa humör och spexade framför publiken. Som van babysimmare klarade han vattnet på huvudet galant utan att vi sa ”ett, två, tre – nu kommer det vatten”. Det är annars en replik man kör när man ska vänja dem vid vatten över huvudet. Vi gjorde lite egna grejer för att få dopet personligt. Roger läste ett stycke ur Profeten (av Kahlil Gibran) och jag sjöng ”Du vet väl om att du är värdefull”. Efter dopet blev det lunch och fika här hemma hos oss. Det hade varit roligt att kunna bjuda fler på dopet, men nu blev det ändå huset fullt med mina syskon och föräldrar + Rogers föräldrar. Max goda humör höll i sig och han fann sig glatt i att vandra från famn till famn.



Idag har vi tagit det rätt lugnt, vi tog en tur och kikade på lite hallmöbler och sedan blev det fika/lunch på Papa Ray Ray här i kvarteret. Annars har det bara varit bus och allmänt softande här hemma.

Jag har förresten upptäckt en ny egenskap hos Max. Han har lite svårt att dela med sig - att låta någon annan leka med samma saker som honom. Vi var nere hos Viktor i fredags och då tjöt och grät Max så fort som Viktor närmade sig några av sina leksaker (de som då låg närmast Max). Hmm – öppna förskolan nästa – nu måste Max vänja sig vid massa ungar omkring sig som tar ”hans” leksaker osv.

Vi hade kexpremiär häromdagen. Max tyckte nog att det var lite konstigt och han tuggade inte så jättemycket – det var roligare att kasta kexbitar på golvet.