Tiden går...

och jag skriver inte så värst mycket här i bloggen. Det känns lite trist för innerst inne så älskar jag ju att skriva. Har bara så svårt att få till det.. Minns när jag var yngre då orden bara vällde ur mig och jag hade inte minsta problem att formulera mig. I tidiga tonår var drömmen att bli journalist, vilket är svårt att tänka sig nu. Börjar också känna mig lite gammal. Märker det när man läser andra bloggar eller annat här på nätet, tycker att mitt språk känn lite torrt och tråkigt. Försöker jag piffa till det så låter det bara konstigt och inte riktigt som jag. Roger brukar reta mig och säga att jag pratar/skriver lite gammaldags ibland - och det är väl säkert sant, eftersom jag tycker det själv också. Ett problem är väl att hitta sammanhängande tid. Oavsett om det är tankar eller ord som ska formuleras på papper, så blir man ju oftast avbruten av det lilla underverket.

Hade en så härlig stund med honom strax efter lunch idag. Då låg vi i soffan och tog igen oss lite. Ingen av oss sov, utan vi bara låg där. Efter ett litet tag, så vände Max på huvudet och tittade på mig med stora leende ögon. Det var liksom som han skickade oceaner av kärlek - sedan så låg han och klappade min kind lite. Om man inte redan har blivit förblindad, så blir man det då kan jag säga.

Just nu ligger han och snusar i vagnen. Vi tog en promenad till kyrkan för att se om vi kan låna dopklänning där och si det gick alldeles utmärkt. Hittade en som inte så för ryschig ut och som dessutom var tillräckligt stor. Det känns bra att låna, eftersom det redan finns en klänning i min släkt, men som är för liten. 800:- för en ny, känns ju bara onödigt.

Nu vaknar han nog snart, så jag ska passa på att ladda upp några nya bilder. Om någon undrar över hans outfit, så är det en amerikansk kompis till mig som bidragit med denna. Äsch - bilderna kommer senare - det är så trögt nu!!