Prästens lilla kråka på riktigt

Bvc kom aldrig på hembesök, men det gjorde vår präst Lisa. Igår kväll var hon här och fikade och pratade dop med oss. Varken Roger eller jag är ju några överdrivet religiösa typer normalt sätt, men igår var vi riktigt gudfruktiga. Det kändes så rätt på något sätt. Vi funderade ju om det var rätt att gifta oss i kyrkan och kom fram till att det var det trots att vi har annorlunda uppfattning än vad kyrkan har i många frågor. Eftersom vi trivdes så bra med prästen under vigseln, ville vi även att hon ska döpa Max. Det känns bättre än jag trodde - jag känner mig inte som en hycklare. Jag vill faktiskt att han ska döpas och få tillgång till allt det goda som kyrkan tillhandahåller. Jag tänker på alla aktiviteter och möjligheten att få lite andrum - en lugn tillflyktsort.

Även om jag nu är lite pro kyrkan så har jag funderat många gånger om det är värt att vara med i kyrkan och betala skatt för det. Det handlar om ganska mycket pengar per år. Än så länge har det inte känts rätt att gå ur, men vi får väl se hur länge det håller…

Nu är det i varje fall dop på lördag och Max fick tid att bekanta sig med prästen. Han verkade gilla henne lika mycket som vi gör, så det bådar gott:-) Dopet blir en ganska liten tillställning med våra familjer. Det ska bli mysigt. Jag passar nog på att bjuda på en liten tårta eftersom jag snart fyller, så har jag klarat av den biten också. Har aldrig trott att jag skulle känna någon åldersnojja, men nu börjar det krypa på mig lite smått. Det är ju rätt kul att befinna sig till vänster om 30 strecket... men ack inte länge till.

Annars så har Max och jag tagit det rätt lugnt. Jag har ingen lust att hasta runt när han är lite förkyld. Det är skönt både för mig och honom att hålla sig lite stilla. Just idag har vi varit och lekt lite med grannen Viktor som bara är 1½ månad äldre än Max. De började kivas lite smått om leksakerna och är mycket mer medvetna om varandra jämfört mot för ett par veckor sedan. Det känns som en lagom utflykt för oss just nu att gå en trappa ner;-) Egentligen var vi hos grannen för att träffa en gubbe som kom för att mäta tjockleken på rören här i huset. Det befarades att vi skulle behöva byta stammarna, men mätningen gav oss lugnande besked. Ingen fara på taket – vi kan planera för det på lite längre sikt än ett par månader… Han trodde rören skulle hålla i 20 år till, men riktigt så länge ska vi nog inte vänta. Skönt dock att vi inte behöver vidta några panikåtgärder. Anledningen att frågan kom upp var att det har gjorts en underhållsplan för huset och han som gjorde den bara antog vissa saker. Exempelvis att man måste byta stammar efter viss tid, han tittade aldrig på rörens skick.

Nu tror jag att jag ska smita ut lite medan det fortfarande är ljust. Höstmörkret börjar sänka sig allt tidigare nu om eftermiddagarna. Det känns både mysigt och lite trist. Det är ju roligare att vara ute med Max i dagsljus. Förresten så upptäckte jag i helgen att Max inte gillar att åka bil i mörker. Fick sitta med lamporna tända inne i bilen så att han skulle se mig. Han var ändå ledsen, men inte lika ledsen som när det var helt svart i bilen.