Självömkan..
är ju inget trevligt, men nu är jag så trött och sönderhostad, så jag bara måste få tycka lite synd om mig själv. Ännu mer synd är det om Max som också hostar, har lite feber och snuva. Jag fasar för att han ska ha ärvt "mina luftvägar", för det finns verkligen inget gott att hämta ur dem. Det här kvarkandet önskar jag inte min värsta fiende.
Skönt att få sätta ner Max i sin "silvergrå missil" när det känns lite tungt...
upplagd av Linda @ 14:47
4 kommentarer:
Usch då! Sådan ilsken hosta låter mindre mysigt. Massor med kryapåerkramar från mig och Alva.
Hej på er hostisar, det finns ju i alla fall en fisk som Max gillar :)
Hoppas att ni kryar på er, här hemma är det två stora killar som håller på att bli sjuka.
Nu håller äntligen förkylningen på att tackla av, så vi går mot ljusare humör:-) Kanske blir Max aptit bättre också, för nu har det varit svårt att få i honom någonting.
Oj då! Skönt att höra att ni är på bättringsväg. Att vara sjuk själv är en sak, när lilla bebisen blir sjuk är det värre..
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida