Promenadälskaren...

tja.. jag uttryckte mig väl nästan så. Promenadälskare är en fri tolkning, men i och för sig sant.

http://www.aftonbladet.se/vss/stockholm/story/0,2789,987086,00.html

Det går så grymt fort...

Har lite svårt att fatta att Max blir 10 månader på måndag. Det känns som veckorna och månaderna bara flyger iväg. Han var ju nyss en liten spädis... Inte för att jag är ledsen att han växer och utvecklas. Han är ju en så'n härlig liten unge, men det känns ändå lite vemodigt att den här tiden swischar förbi. Snart börjar man jobba igen och åter springa i ekorrhjulet. Då ska man lyckas vara ifrån underverket nästan hela dagarna... Just nu är det svårt att tänka sig att lämna bort honom. Tänk att inte få höra det där smittande skrattet, se det vackra leendet och känna den lilla handen som trasslar med mitt hår... Ok, så klart finns ju kvällarna - men under större delen av vakentiden får ju någon annan mötas av det här istället... Hua, ska inte tänka på det än - utan ta så mycket vara på tiden fram tills dess som jag kan.

Ett annat tecken på att Max börjar bli stor är att första pottan nu är inhandlad. Jag hittade en tjusig grön.. Han har bara provsuttit med kläderna på ännu, men vad det lider så ska jag försöka smyga dit honom när jag märker att han har något i görningen. Än så länge lyckas jag inte tyda några tecken på när han kissar, men nr 2 går för det mesta att gissa sig till.

Nu när jag ändå är inne på lite vemodiga saker, så har grannarnas flyttlass dragit iväg nu. Det kändes lite trist för det har ju varit toppen med en jämngammal liten kompis i lägenheten under. Förresten inte bara toppen för Max, det har ju varit skönt för mig att skvallra lite också. Nåväl Täby är ju inte direkt världens ände - men nästan i jämförelse med 1 trappa ned...

Sitter just och funderar på om mitt vemod beror på vinglaset som står framför mig? Men än så länge har jag ju bara druckit halva så det borde väl inte vara fallet... eller?

Andra tankar som just nu upptar mig är om det är dags att sluta amma? Max har ju fått för sig att man måste äta flera gånger varje natt och det är ju inte riktigt nödvändigt. Kanske kan jag få ordning på sömnen både för mig och honom om jag slutar?? Dessutom är det ju dags att börja avvänjning snart ivarje fall med tanke på jobb i april och att tänderna hans inte lär bli färre;-) 10 månaders amning är väl ändå helt ok?! Hmm - tåls att funderas på.

Inte stor, men naggande vass

Här kommer då bildbeviset, som knappt är ett bevis - men väl ändå så nära man kan komma

Lika som bär...

Vet inte om jag skrev det, men fick härom dagen höra att jag och Max inte är det minsta lika. Jag är inte ledsen för det - för jag har ju världens sötaste son:-) Oavsett om vi inte är lika rent utseendemässigt så verkar det som vi har samma gener ändå - eller vad tycks?

Det är inte alla gånger....

.. som man är med på Text-tv

Premiärträning

Idag har Max varit på The little gym igen. Nu börjar vi på riktigt och ska gå hela vårterminen. Max var toppglad hela tiden och förälskade sig lite i lilla Felicias mamma. Kom inte så långt att vi presenterade oss för varandra, men Max tyckte nog att hon var jättefin. Hon hade den där lilla extra glimten i ögat och Max var inte sen att le sina allra vackraste leenden:-) Det var massor av barn där, uppåt 20 st - trots det var det oväntat lugnt. Alla var glada, busiga och ungefär i samma ålder. Max var dock yngst, men inte minst... Det blir nog kalaskul att gå dit i fortsättningen. Tills nästa gång ska vi öva lite på kullerbyttor och gå på tå, inte för att vi fick läxa utan för att vi vill - både Max och jag:-)

Fick lite oväntat besök idag från Anna som kom hem från Vietnam i morse. Hon var brun som en pepparkaka och jag kände mig lika vit som snön i jämförelse med henne. Lika mycket som jag är glad för att det faktiskt är vinter, kan jag inte låta bli att längta till solen och värmen. Hur som helst var det skoj att få lite besök och äta god blåbärspaj.

Efter att ha varit på "gymmet" blev det ny fika tillsammans med Ylva. Hon bjöd på alldeles fantastiskt goda vaniljknytten. Så det var allt tur att även jag hade rört lite på mig när jag jagade runt med Max på gymmet.

Inte har det blivit mycket jobb, men jag ska nog försöka mig på ett litet ryck under morgondagen.

Har inga nya bilder att bidra med just nu. Så det får bli en bildlös dag. Förresten jag har sett att tanden existerar, men att fota den verkar stört omöjligt...

Gadden

Nu är den här, den första lilla gadden. Den här gången råder det inga tvivel - men jag har inte lyckats skaffa bildbevis ännu. Ska ordnas så snart som möjligt;-) Det förklarar plötsliga gråtattacker och allmänt kink. Trodde det var en förkylning för han har lite rinnig nos också, men det är väl ganska vanligt vid tandankomst!?

Hej mitt vinterland:-)

Åh vad mysigt det var att titta ut i morse och se hur snön har lagt sig som mjuk bomull över gatorna. Jag älskar snö och är så glad att den äntligen har kommit.

Hade inte Roger blivit så generad av att jag gör snöänglar (jag har testat förr med honom) så hade jag gjort det idag när vi gick på promenad. Nu valde vi istället att lägga fokus på Max. Han verkade gilla snön. Satt och sjöng på sitt eget lilla vis i vagnen och tittade med små tindrande ögon på snöklädda träd o bilar. Precis lagom tills vi kom till parken där vi tänkte att han skulle få tumla runt i snön så hade han somnat. Men eftersom den första riktiga snön bara kommer en gång, så gav vi oss inte. Han skulle helt enkelt väckas. Det första försöket gick sådär, men efter en liten stund verkade han så förnöjd. De nya skorna satt som en smäck och verkade inte bekomma honom.

Här är vårt lilla snötroll:-)

Snöyra

Satt just och kollade på ett program om ett svenskt tjejband - Calaisa, som drog till Nashville för att skaffa sig ett skivkontrakt. De var så där härligt enkla och naturliga och lyckades givetvis smörja the big boss himself. Det inspirerade mig att faktiskt beställa deras skiva på CDON. Det lät toppen på tv, hoppas jag blir lika nöjd när jag får skivan. Och ja, jag är lite old fashioned som beställde CDn... men det är nästan ändå rekord att jag köper en skiva. Det är inte så ofta som det sker. Dessutom köpte jag två, passade på att beställa Linda Sundblad också. När jag ändå höll på att förshoppa mig på nätet så passade jag på att beställa några små pekböcker till Max. Nu ska han bli beläst.

Ovädret fick oss att stanna hemma även den här helgen. Nu viner snön utanför fönstret och det verkar vara trafikkaos, så det var väl lika gott det. Det är dock inte utan att jag längtar efter vår lilla stuga.

Det vore kul om snön blir liggande ett par dagar nu, så att Max kan få uppleva lite vinter så här under sitt första år. Blev sugen på att gå ut på gatan till några ungar som höll på att kasta snöboll, göra snögubbe - men jag avstod;-) Det var precis innan Max skulle sussa, så det kanske blir lite snöbus i morgon istället.

Häromdagen var vi och träffade lilla William som var ca 5 veckor. Det fick mig att inse att Max knappt är en liten bebis längre. Han ser mer och mer ut som en liten pojke om ni förstår vad jag menar. Han verkar så stor på många sätt. Det känns både härligt och ibland lite vemodigt. Mest härligt så klart, för det är ju så kul att se hur han utvecklas och man kan knappt bärga sig tills han är ännu större och klokare. Samtidigt finns det väl inget så oskyldigt och underbart som ett spädbarn, bara några veckor gammal. William stormtrivdes hos Roger och bjöd på stora leenden och små gurgel. Klantig som jag var missade jag att dra fram kameran. Det skulle så klart ha förevigats.

Dagens bild blir en liten liten Max, bara ett par dagar gammal

Dumplings och evig ungdom

Tanketrådar - är det någon annan som gillar att fundera på hur ni kommer att tänka på saker. Jag älskar att nysta tillbaks och förstå hur olika vinklingar kommer upp. Många gånger kan det vara ganska lustigt och man kan ha halkat runt på många tankebananskal - eller så är det bara jag som är en knäppis:-)

Idag när Max och jag var hemma hos Peo och Camilla, så kom Camillas lilla syster och hälsade på. Hon är nyss hemkommen från 3 mån backpacking i Asien. När jag träffade henne kände jag mig så där lite lagom gammal och trist. Inte för att jag ser så jättemycket bekymmer i min tillvaro, men hon verkade verkligen bekymmerslös - trots att hennes bagage hade kommit bort från resan mm. Jag har väl aldrig varit typen som har "luffat" runt lite planlöst och det är inget jag ångrar heller, men som sagt jag kände mig lite gammal. Åldersnojja och Asien fick mig att tänka på en film som vi hyrde nyligen - Dumplings. Den var väldigt makaber och är väl kanske inte en film som jag rekommenderar till gravida eller nyblivna mammor. Den handlar om jakten på evig ungdom och ett medel att uppnå detta - äta aborterade foster. När jag hyrde filmen tittade jag egentligen inte på vad den handlade om. Jag såg bara att den hade fått bra kritik och att den inte var amerikansk. Tänkte att det kunde vara skönt med något lite annorlunda. Och ja annorlunda var bara förnamnet. http://en.wikipedia.org/wiki/Dumplings_(film)

Om man ändå är inne på asiatiska filmer, så är en annan och mer tilltalande film En Geishas memoarer. Har både läst boken och sett filmen. Och den kan rekommenderas även om den är lite så där sötsliskig. Roger gillade fotot i filmen och jag tycker att den var riktigt bra. Fast boken var nog snäppet vassare ändå. (Om någon tänker se filmen, så titta inte å följande länk där hela handlingen avslöjas...) http://www.moviezine.se/sidor/0508/geisha1.shtml

Om vi forstätter till min tanketråd så fick tankarna på filmen mig att tänka på en gammal kompis som liknar huvudrollsinnehaverskan lite. (Nora är amerikan, men har vietnamesiskt påbrå) Så jag satte mig och skrev ett långt mail till henne. När jag skrev så insåg jag att min engelska blivit ganska ringrostig. De må vara en sak att prata, men skriva gör jag inte så värst ofta nu längre. Förresten så är jag väl inte världsbäst på att prata heller, det märkte jag för ett par veckor sedan då jag och Camilla fikade med en kanadensisk tjej som hon känner genom sin mammagrupp... Ja där var en liten cirkel sluten - nu var jag tillbaks till Camilla igen... Någon som hängde med:-)

En som ständigt är i sin mammas tankar är lilla Max - här är dagens bild.

Innesittardag

Idag väntar vi på stormen... Det kanske låter lite överdrivet, men vi avstod från att åka ut till stugan i helgen med tanke på vädret. Max är ju inte "storm"förtjust i att åka bil och då blir det ännu lättare att stanna hemma. Max blir nog lite uttråkad och längtar efter att leka med sina kompisar. Jag måste se till att styra upp lite lekstunder här i nästa vecka.

Under veckan som gått har Max busat en hel del med Peo. Först var han här under en eftermiddag och nästa dag var vi där. Han blir alltid på topphumör när han får leka, men när det bara är mamma igen är det inte lika kul.

Roger har så smått kommit igång med träning igen och jag känner att även jag borde ta mig i kragen. Har ju dock så svårt att få till rutiner kring det. Är lite allergisk mot att alltid vara uppbokad en viss tid. Vet inte varför, men jag har nog varit så ända sedan slutet på tonåren. Det enda jag gör nu är att promenera och lyfta min son förstås, men det kanske behövs lite mer än det om man ska hålla sig lite i form.

Lilla solstrålen

Idag har Max och jag varit och jobbat. Han skötte sig exemplariskt och skrattade mest hela tiden. Mina kollegor tror att han jämt har ett solskenshumör, men det stämmer ju inte riktigt. I och för sig är han för det mesta glad, men nog har han humör också. Det är en liten bestämd herre jag har att göra med:-) Exempelvis är det väldigt synd om liten just nu eftersom jag inte låter honom pilla på datorns Powerknapp.... tycker han själv åtminstone.

På vägen från jobbet smet jag in på Ica Maxi och köpte blöjor och ett par vinterskor till Max. Köpte strl 25, dvs något han kan ha ett par månader framöver om det nu kommer någon snö. Priset var det som avgjorde, 99 kr kändes lite lagom. När vi provade här hemma kom jag att tänka på Mästerkatten i stövlar... men det blir nog bra - får väl se om snön ids komma någon gång.

En liten rackarunge

Nu kryps det för fulla muggar här hemma. Han har ju med framgång ålat runt, men nu har han nästan helt övergivit den tekniken. På nyårsdagen började han krypa runt på madrassen där vi sov och sedan igår så kröp han plötsligt överallt. Fort går det också och det gäller ju att passa på när mamma inte ser. Av någon anledning vill han gärna hålla på med vagnshjulen. Jag är inte lika förtjust som Max med tanke på att det inte känns helt topphygieniskt att låta honom bita på dem. Men det är väl sådant man får vänja sig vid.