Lilla björn

Sedan i fredags så går Max på riktigt. Han har blivit väsentligt stadigare - fixar vändningar - böja sig ner och plocka upp något mm. Han är världens sötaste när han stapplar omkring. Både Roger och jag tycker att han påminner om dessa björnar lite grand:-) Är de inte söta så säg!

De senaste dagarna har han dessutom lärt sig en hel del annat. Vad sägs om;
- knäppa upp mammas skjorta
- skruva upp lock på drickyoghurt
- få pusselbitar på plats

Duktig pojke!

Mycket som händer o sker

Max har fått dagisplats. Den 27/8 får han börja på förskolan Samariten. Inget som vi hade hoppats på, men det kan säkert bli bra det här också. Jag har en kollega som jobbade på dagiset för ca 30 år sedan och han talar sig ivarje fall varm för det. Kanske inte är så aktuellt, men ändå...

Här hemma har vi påbörjat rivning av köket. Vi har packat allt porslin osv i hela 28 kartonger.. Helt ofattbart vad mycket grejer vi har och vi använder inte ens hälften. Borde ha gjort en ordentlig rensning nu, men det får bli när vi packar in istället. Kanske blir det lite jobbigt att vara utan kök i ca 4 veckor, men det får det vara värt. Det heter ju, vill man vara fin får man lida pin. Nu blir det alltså bara micromat, hämtmat osv.

I helgen var vi ute i stugan och hämtade andan lite inför renoveringen. Det var strålande väder och kändes som högsommar. Jag fick lite mersmak och började genast längta till semestern i augusti. Känns inte tipptopp att börja jobba heltid nu på torsdag:-(

Det har ju varit bildtorka här ett tag, men nu lägger jag ut några stycken som kompensation:-) Han spexade för fullt när han och jag var och kollade golv på Bauhaus idag.

Tänder, tugga & sätta i halsen..

Kom just på att jag missat att dokumentera att Max sjätte tand nu är på G. Trodde den skulle titta fram tidigare, men det är först nu man kan känna en liten sylvass flisa.. Det är hans vänstra framtand som lite smått skymtar den här gången.

Apropå tänder, så tänkte jag på att tugga. Max brukar ju vara rätt duktig på att tugga stora bitar, men nu har jag fått lite skrämselhicka efter att ha läst och hört lite kort om Peo. Han fick tydligen ner pastasnäckan i lungorna eller bronkerna och har varit på sjukhuset hela natten och åtminstone till lunch idag. Han skulle sövas och sedan skulle de scanna av med kamera. Lille stackaren:-( Låter hemskt och inget som man vill ska hända ens eget barn. Det lär bli små bitar framöver...

Mutor

Man har ju hört talas om de som mutar sina barn - och så smått har man väl redan börjat med det själv också. Men har ni hört talas om barn som mutar sina föräldrar? Max försöker ivarje fall. Valutan är pussar och när han är på väg att göra något bus, dumt eller fuffens då kommer han gärna med blöt öppen mun och ska pussas först.

Trots & bestämd vilja

Han är envis till tusen sonen min. Ska göra som han själv vill, prompt. Nu har vi börjat säga "det är mamma/pappa som bestämmer" och då blir han allt lite paff. Ibland när det inte hjälper så kan det komma ett litet lätt morr från min sida och då blir Max nästan rädd. När Roger säger till honom på skarpen blir han också rädd, men sällan när jag gör det - så jag får väl helt enkelt morra istället;-) Alla sätt är bra utom de dåliga....

I eftermiddag ska vi leka med Peo & Camilla - det ska bli kul!

Än har han inte glömt

Det sägs att barn glömmer amning på tre dagar. Det är fel - åtminstone när det gäller Max. Har inte ammat sedan i fredags, men han är bra sugen. När han såg mig klä på mig blev han alldeles vild. Skulle upp i famnen och gjorde ett frontalangrepp mot bröstet. Nu fick han visserligen inget - men jag vet att han inte har glömt. Jag har inte heller glömt och kan känna en viss saknad. Det är lite speciellt att amma. Tror att jag överväldigas av att han börjar bli så stor och att jag börjar jobba heltid snart. Jag är givetvis jätteglad att Roger och Max ska få några härliga månader ihop, men jag känner viss sorg över att min tid är slut. Nu måste jag se till att göra min sista vecka som föräldraledig till något speciellt.... Tips är givetvis välkomna!

No more amning

Nu är det slutammat. Eller egentligen så var det så redan i fredagskväll. Har lyckats undhålla mig att servera min son bröstet, fastän han bra gärna skulle vilja. Även jag vill nog för den delen, men nu är det banne mig välling som gäller istället. Någon gång måste man ju sluta och det känns verkligen som att det är dags inför heltidsjobb och den annalkande sommaren. Dessutom kanske nätterna blir bättre då också. Natten till idag sov Max gott till 04.45 och därefter drog han i sig lite välling och sov vidare till kl. 07. Ett uppvaknande på natten är nästan rekord. Han har visat tendenser till det här redan förra veckan, så jag hoppas att det blir en vana. Vågar dock inte dra på för höga växlar ännu, utan avvaktar några nätter till.

En annan sak som vi måste få ordning på nu är när han somnar in för kvällen. De senaste veckorna har han sovit 2 ggr per dag och det sista tillfället blir ofta för långt och för sent. Somna gör kvällen gör han inte förrän 21-21.30 och då blir det så lite kväll över för vuxentid. Ska försöka få till att han sover 1 g per dag - så det blir hårdträning nu ett par dagar framöver.

Oh lala

Nu börjar jag nästan bli avancerad... Dvs när jag jag blogga via e-post. Kanske lyckas jag hålla frekvensen uppe på det sättet. Vi får se. Nu saknas att jag skickar in bilder via mobilen, kanske lyckas jag rent av med det också.

Test av e-post blogg

Saknad

Tänk vad tyst det är här hemma. Ingen Max som tassar omkring och busar och leker. Roger har åkt för att spela golf och jag sitter här alldeles själv och funderar på när det är dags att dra iväg för att hämta Max. Han har spenderat helgen med mormor, morfar, mostrar och kusiner - dvs nästan hela min sida av tjocka släkten. Han har haft det kalasbra sägs det. Jag tror att han trivs som fisken i vattnet när det finns någon att leka med och busa med, mest hela tiden. Kan ändå inte rå för att jag saknar honom. Han har ju varit borta sedan i fredagskväll nu.. Tror dock att det är nyttigt att vara ifrån både mig och Roger lite grand - och för oss att få lite egen tid.

Igår kväll var vi på en supertrevlig fest. Det var en rätt kul blandning på folk. Roger sprang runt och visade bilder (i telefonen) på Max till alla och en var. Trodde att folk skulle vara måttligt intresserade av att titta på vår lilla kille, men faktiskt var det ingen som sa något cyniskt. Det brukar ju vara så där att föräldrarna själva är ofantligt stolta och andra kan visserligen tycka att det var en liten sötnos, men inte säga så mycket mer. Nu kom vi istället in på massa diskussioner om barn och barnuppfostran osv. Helt klart har man ändrat lite fokus sedan Max kom till världen. Både Roger och jag tog det lite lugnt med drickandet och vi norpade någon annans taxi (fy på oss) och åkte hem vid ca 01.00. Vid 10-tiden pallrade vi oss upp och konstaterade att vi kände oss väldigt vuxna, som hade varvat alkoholen med vatten och läsk just med tanke på dagen efter. Alla var väl inte riktigt lika kloka som vi, utan var fullständigt begeistrade av att det var fri bar.

Imorgon är det dags för jobb igen. Det börjar kännas bättre på jobbet, men det känns fortfarande väldigt märkligt att jag snart ska börja på heltid. Redan nu saknar jag att vara hemma varje dag och dessutom saknar jag lekstunder med andra mammor. Hur sjutton ska man liksom hinna med livet sen, när båda jobbar heltid - Max är på dagis.. Äsch det ska nog gå bra det också, med lite disciplin - måste bli bättre på det - både jag och maken. Vi båda sätter också stora förhoppningar till vårt nya kök, som kommer vara på plats om en månad nu. Det kommer nog vara lite trixigt under tiden - när det gamla ska rivas osv. Men man får väl lösa det med hämtmat och utomhushäng.

Nu ska jag ge mig på att hämta tvätt från tvättstugan och sortera innan Max kommer hem igen. Han har fena på att kasta runt alla kläder som jag sitter och viker.. Fast det är väl så man lär sig att hjälpa till.

Åh tänk vad jag saknar den här härliga lilla buspojken!

Nytt rekord

Idag har Max kommit till någon slags milstolpe. Återupprepade gånger så har han gått långt mer än 5-6 steg. Nu är det typ 15 steg som klaras av innan han kommer på sig själv att det är lite läskigt:-)

Han kanske blev inspirerad av sina kompisar som han träffade igår på Peos kalas. Det var fullt ös på 5 ungar. Både mammor och barn var tämligen slut efter ett par timmar:-)

Sådan mor, sådan son

Precis det här älskade jag också att göra som liten. Mamma och pappa har en liknande bild på mig när jag står i pappershavet:-)

Kors i taket

Förmiddagströttheten börjar sätta in, men vi har hunnit med en del nu innan..
Jag har klippt Max's naglar när han har varit vaken, både tå- & fingernaglar. Han tyckte till och med att det var lite roligt. Det är banne mig ett stort kors i taket - för det har aldrig inträffat tidigare:-)

Vad har hänt mer då - jo han har lärt sig klättra upp i soffan... ner går inte riktigt lika bra. Max tycker att det verkar smidigt att glida ner med huvudet före, men det tycker inte jag... Sedan har han lärt sig att öppna toadörren. Han är så rackarns lång min son. Hmm mer då, jo igår tog han 6 eller 7 steg, men det är inte riktigt så han gör det jämt precis.

Lite bilder på klätterapan:-)

5 steg

De sista dagarna har vi kunnat se hur Max har börjat stå fritt allt mer. Inte så jättelånga perioder, men ändock. Ibland tar han något eller några små steg också. Nu på eftermiddagen blev det fem steg på raken och det är nytt rekord:-)

En bild säger mer än tusen ord

eller hur var det man lärde sig i skolan.
Han är för härlig den lilla sonen:-)

Systra mi

Tycker att jag är dålig på att uppdatera bloggen. Och ja, till viss mån håller jag med, men tiden bara flyger iväg. Hon tyckte att Camilla var mycket bättre än mig, många små korta inlägg är roliga att läsa. Ja jo visst, men så är ju Camilla nästan ett proffs också.

Helgen spenderades i stugan. Max verkar älska att vara därute. Han kryper ut på altanen och tar med sig lite leksaker. Verkar tycka att det är helmysigt att kunna röra sig lite friare mellan ute och inne. Med den sista tidens alla varningssignaler om luften inne i Stockholm och Max hosta blir till och med jag ibland lite tveksam att bo där vi bor. Men det är bara temporära känslor och nu stundar ju snart det nya köket - vilket jag längtar ihjäl mig efter. Vi håller på att kolla lite priser med olika hantverkare och det verkar vara en riktig djungel. Den som jag uppfattade som seriös och förtroendeingivande är givetvis dyr så det förslår:-(

Idag har jag jobbat och när jag väl kom hem så blev Max heltokig. Hade energi som få och ville absolut inte sova. Detta trots att han hade sovit väldigt lite under dagen och lekt massor med Roger. Förstår inte riktigt var energin kommer ifrån. Bilder blir det snålt med idag, vid nästa uppdatering lovar jag att det kommer något.

Förresten så fick min kusin en liten flicka igår. Längtar efter att se bilder på det lilla pyret:-)