Lugn i stormen

Max och jag skulle ha en riktig kurardag igår - med tanke på stormen. Det kändes dock som den aldrig riktigt kom. Plötsligt så strålade solen på eftermiddagen, så då var det ju bara att ge sig ut på en liten promenad - trots innesittarambitionen.

Nattningen igår tog 35 minuter och det var inte fullt skrik hela tiden, så det går ju åtminstone i rätt riktning. Ibland är det väldigt nära att man ger upp, men då vore ju de gångna kvällarna helt förgäves och det känns lite elakt. Nu ska vi banne mig klara av det här. Jag hoppas att förkylningen inte ska sätta stopp för oss.

Till frukost fick Max Havregröt och det var riktigt smaskens. Tidigare har han fått Majs & Havregröt, men han verkade gilla bara Havre mycket bättre. Det var verkligen som han inte kunde få nog. Dessutom börjar han nu lite smått hitta tekniken med pipmugg - han har velat snutta på samma sätt som han gör på flaskan och det har ju inte riktigt fungerat.

Nu ska vi bara se till att ha en skön helg, hela familjen. Det ser soligt och fint ute så det får nog bli en höstpromenad bland annat.

återfall

Läggningen började strålande. Han var nybadad, nyäten och trött. Först så provade han ett litet skrik när vi la honom, men blev tyst nästan genast. Förundrade satte vi oss i soffan och undrade om det kunde vara så bra?
- Det kunde det inte, sakta men säkert började skriken eskalera igen - det var liksom som han inte kunde bestämma sig. När man trodde att nu då, då satte han igång igen. Det var ingen idé att gå in var 5 minut, för då skrek han bara ännu mer. Efter 50 minuter gick jag in och började sjunga "när trollmor..." med ganska bestämd röst - då slocknade han bara pang bom... Intressant att se hur natten blir och om det går bättre igen i morgon kväll.

Regnet det bara öser ner

Har precis varit ute med grannen. Vi hade Tekniska nämnden som mål - då vi skulle skaffa ritningar på vårat hus. Först hade vi tänkt promenera hela vägen, men det ihärdiga regnandet gjorde att vi tog bussen från Slussen. Vi hade maximal otur och missade hela tiden bussen precis, både på dit och hemvägen. Så nu är både Max och jag alldeles dyngsura efter att ha stått och väntat på bussen.

Förut kunde jag gilla när det var riktigt "skitväder" - bara jag hade ordentligt med kläder. Nu känns det inte alls kul när Max gallskriker och blir alldeles genomblöt när han ligger i vagnen. Det kanske blir roligare igen när han blir så pass stor att det är kul att hoppa i vattenpölar?;-)

Vi har inlett operation låta Max somna själv. Första kvällen tog det ca 50 min innan han hade skrikit sig själv till sömns. Vi gick in var 5 minut, men efter ett tag verkade vi jaga upp honom mer än lugna honom. Andra kvällen tog det mirakulöst nog bara 3 min innan han blev tyst, först låg han och smålekte lite och sedan somnade han. I och för sig så vaknade han ett gäng gånger i natt, men det känns ändå som en enorm framgång. Vi får väl se hur det går ikväll, jag håller tummarna.

Nu tror jag att jag ska göra mig en kopp te och krypa upp i soffan en stund. Kanske tända ett litet ljus och sätta på sig raggsockor... Mmm - då är det ändå rätt mysigt med höst. Förresten så lär det väl vara det enda man kan göra de närmsta dagarna, med tanke på stormen som ska komma.

Mpap

Är det måhända det första ordet. I morse när jag låg och lyssnade på Max och Roger när de lekte, så hörde jag det. Roger reagerade när han sa det andra gången. Jag tyckte att det lät som han försökte säga pappa, medan Roger tyckte att det var en kombination av mamma och pappa. Lite tidigt kanske, men vi kan ju få inbilla oss lite i varje fall.

Dopet igår kändes väldigt lyckat. Det blev en lite enkel och intim ceremoni i kyrkan. Max var på sitt allra bästa humör och spexade framför publiken. Som van babysimmare klarade han vattnet på huvudet galant utan att vi sa ”ett, två, tre – nu kommer det vatten”. Det är annars en replik man kör när man ska vänja dem vid vatten över huvudet. Vi gjorde lite egna grejer för att få dopet personligt. Roger läste ett stycke ur Profeten (av Kahlil Gibran) och jag sjöng ”Du vet väl om att du är värdefull”. Efter dopet blev det lunch och fika här hemma hos oss. Det hade varit roligt att kunna bjuda fler på dopet, men nu blev det ändå huset fullt med mina syskon och föräldrar + Rogers föräldrar. Max goda humör höll i sig och han fann sig glatt i att vandra från famn till famn.



Idag har vi tagit det rätt lugnt, vi tog en tur och kikade på lite hallmöbler och sedan blev det fika/lunch på Papa Ray Ray här i kvarteret. Annars har det bara varit bus och allmänt softande här hemma.

Jag har förresten upptäckt en ny egenskap hos Max. Han har lite svårt att dela med sig - att låta någon annan leka med samma saker som honom. Vi var nere hos Viktor i fredags och då tjöt och grät Max så fort som Viktor närmade sig några av sina leksaker (de som då låg närmast Max). Hmm – öppna förskolan nästa – nu måste Max vänja sig vid massa ungar omkring sig som tar ”hans” leksaker osv.

Vi hade kexpremiär häromdagen. Max tyckte nog att det var lite konstigt och han tuggade inte så jättemycket – det var roligare att kasta kexbitar på golvet.

Hösten när den är som bäst

Hade inte med kameran, så jag kunde inte föreviga promenaden - men det var så härligt. Gick en tur i Tantolunden och löven singlade sakta ner över mitt huvud. Färgerna sprakade i trädkronorna och luften var så där hög och klar. Det var inte kallt, inte varmt - bara alldeles lagom. Max somnade in i vagnen och jag gick och njöt. En riktigt skön promenad med andra ord:-)

Prästens lilla kråka på riktigt

Bvc kom aldrig på hembesök, men det gjorde vår präst Lisa. Igår kväll var hon här och fikade och pratade dop med oss. Varken Roger eller jag är ju några överdrivet religiösa typer normalt sätt, men igår var vi riktigt gudfruktiga. Det kändes så rätt på något sätt. Vi funderade ju om det var rätt att gifta oss i kyrkan och kom fram till att det var det trots att vi har annorlunda uppfattning än vad kyrkan har i många frågor. Eftersom vi trivdes så bra med prästen under vigseln, ville vi även att hon ska döpa Max. Det känns bättre än jag trodde - jag känner mig inte som en hycklare. Jag vill faktiskt att han ska döpas och få tillgång till allt det goda som kyrkan tillhandahåller. Jag tänker på alla aktiviteter och möjligheten att få lite andrum - en lugn tillflyktsort.

Även om jag nu är lite pro kyrkan så har jag funderat många gånger om det är värt att vara med i kyrkan och betala skatt för det. Det handlar om ganska mycket pengar per år. Än så länge har det inte känts rätt att gå ur, men vi får väl se hur länge det håller…

Nu är det i varje fall dop på lördag och Max fick tid att bekanta sig med prästen. Han verkade gilla henne lika mycket som vi gör, så det bådar gott:-) Dopet blir en ganska liten tillställning med våra familjer. Det ska bli mysigt. Jag passar nog på att bjuda på en liten tårta eftersom jag snart fyller, så har jag klarat av den biten också. Har aldrig trott att jag skulle känna någon åldersnojja, men nu börjar det krypa på mig lite smått. Det är ju rätt kul att befinna sig till vänster om 30 strecket... men ack inte länge till.

Annars så har Max och jag tagit det rätt lugnt. Jag har ingen lust att hasta runt när han är lite förkyld. Det är skönt både för mig och honom att hålla sig lite stilla. Just idag har vi varit och lekt lite med grannen Viktor som bara är 1½ månad äldre än Max. De började kivas lite smått om leksakerna och är mycket mer medvetna om varandra jämfört mot för ett par veckor sedan. Det känns som en lagom utflykt för oss just nu att gå en trappa ner;-) Egentligen var vi hos grannen för att träffa en gubbe som kom för att mäta tjockleken på rören här i huset. Det befarades att vi skulle behöva byta stammarna, men mätningen gav oss lugnande besked. Ingen fara på taket – vi kan planera för det på lite längre sikt än ett par månader… Han trodde rören skulle hålla i 20 år till, men riktigt så länge ska vi nog inte vänta. Skönt dock att vi inte behöver vidta några panikåtgärder. Anledningen att frågan kom upp var att det har gjorts en underhållsplan för huset och han som gjorde den bara antog vissa saker. Exempelvis att man måste byta stammar efter viss tid, han tittade aldrig på rörens skick.

Nu tror jag att jag ska smita ut lite medan det fortfarande är ljust. Höstmörkret börjar sänka sig allt tidigare nu om eftermiddagarna. Det känns både mysigt och lite trist. Det är ju roligare att vara ute med Max i dagsljus. Förresten så upptäckte jag i helgen att Max inte gillar att åka bil i mörker. Fick sitta med lamporna tända inne i bilen så att han skulle se mig. Han var ändå ledsen, men inte lika ledsen som när det var helt svart i bilen.

Lurad!

Måste återge en blöjhistoria...

Köpte i mitten av september ett paket med Libero Discovery 7-14 kg på Ica Maxi i Solna Business Park. Fick viss rabatt för att jag hade Ica-kort och dessutom hade jag en kupong också. Så egentligen var de inte så dyra, men retar mig ändå på följande..

Mer eller mindre alla blöjor i paketet hade ett parti på cirka 5-6 kvadratcentimeter som var helt stelt och intorkat. Det gjorde att passformen och uppsugnngsförmågan blev sämre. Ringde därför Liberos konsumentkontakt för att klaga. De ombad mig att skicka in 2 blöjor och en liten etikett som finns på paketet, som talar om var och när blöjorna tillverkades.

Igår fick jag äntligen fart under fötterna och la blöjorna på lådan. Snabbt som attan fick jag svar. En dam från deras konsumentkontakt ringde vid halv tio idag. (Jag var häpen att de ens hade fått kuvertet...). Hon meddelade lite käckt att hon skulle skicka tillbaks blöjorna till mig och så fick jag istället reklamera dem till butiken. Häpen och oförstående frågade jag varför. Ja, de här är ju inte tillverkade i Sverige, utan i Frankrike säger hon då. Ännu mer oförstående frågar jag vad det nu spelar för roll. Jo, de är ju tillverkade som lågprisblöjor och inte lika som de vi gör... säger hon då. Ja, men påsen såg ju exakt likadan ut som de som ni uppenbarligen tillverkar säger jag. Jo, men det står ju faktiskt Made in France på dessa, det kan du titta efter när du handlar säger hon och att jag helt enkelt får ta det med butiken.

Efter lite lirkande fick jag henne att gå med på att skicka ett nytt paket till mig, för att jag inte hade något kvitto kvar och att det skulle bli svårt att få butiken att gå med på en reklamation. När vi väl började prata, så erkände hon att det här skulle bli en stor fråga inom Libero (eller SCA som tillverkar blöjorna i Sverige). Det verkar nämligen som deras största kund, ICA, ägnar sig åt parallellimport. Stormarknaden jag köpte dessa i ligger dessutom i samma hus som ICAs huvudkontor... Parallellimporten gör att de kan ha helt andra marginaler och priser än konkurrenterna. Dessutom så är blöjorna tillverkade i sämre material osv än de på den svenska marknaden. Tycker själv att det är lite konstigt att man tillåter sådana skillnader inom ett och samma varumärke och att varorna säljs i förpackningar som inte skiljer sig åt. Hmm - hur som helst, jag känner mig LURAD! Nu kommer ju iofs Libero att ersätta mig, men under protest. Får väl ta mig en funderare på vilka blöjor jag kommer handla i fortsättningen och var jag köper dessa. Blir det Libero, så ska jag akta mig för Made in France....

Ett tag tänkte jag nästan dra iväg ett mail till Sverker, men orkar nog inte ta det så långt. Och det kanske inte är världens mest uppseendeväckande fråga, men stor nog för att få igång mig lite grand..

Sedan kan man väl ha synpunkter på att jag handlar hos värsta konkurrenten, men man är väl inte livegen..? Dessutom så befinner sig ju familjen i en viss intressekonflikt just nu, med en som jobbar för Coop och en som säljer till ICA... Hmm. Jag vet att för några år sedan så var man mycket irriterade inom Coop att konkurrenter verkade sälja blöjor med minusmarginal. Det kanske inte var fallet, utan att de istället letade blöjor i lågprisländer - med kanske inte sämre alla gånger, men åtminstone annan kvalitet.

Nu ska det väl ändå gå

Vi hade massa strul med nätet igår, så det kanske inte var så konstigt att jag inte kunde ladda upp bilderna. Trodde inte heller att det jag skrev publicerades, så jag fick en liten överraskning när jag såg att texten låg ute.

Här kommer bilderna jag tänkte lägga ut igår.




Nu när det blivit riktig höst ute så har Max börjat använda skor. Det ser störtskönt ut när de står i skohyllan:-)


Idag är jag och Max ännu mer snoriga, så vi får se vad vi hittar på idag. Kanske blir det bara en softardag här hemma. Kanske rent av borde försöka jobba lite. Max kör sin bil och lär sig mer och mer för varje dag. Nu kan han svänga runt hörn - det verkar också lite som han väljer vilken trudelutt som ska spelas (han har ju olika knappar på instrumentpanelen) och dessutom verkar han härma vissa ljuden:-)

Tiden går...

och jag skriver inte så värst mycket här i bloggen. Det känns lite trist för innerst inne så älskar jag ju att skriva. Har bara så svårt att få till det.. Minns när jag var yngre då orden bara vällde ur mig och jag hade inte minsta problem att formulera mig. I tidiga tonår var drömmen att bli journalist, vilket är svårt att tänka sig nu. Börjar också känna mig lite gammal. Märker det när man läser andra bloggar eller annat här på nätet, tycker att mitt språk känn lite torrt och tråkigt. Försöker jag piffa till det så låter det bara konstigt och inte riktigt som jag. Roger brukar reta mig och säga att jag pratar/skriver lite gammaldags ibland - och det är väl säkert sant, eftersom jag tycker det själv också. Ett problem är väl att hitta sammanhängande tid. Oavsett om det är tankar eller ord som ska formuleras på papper, så blir man ju oftast avbruten av det lilla underverket.

Hade en så härlig stund med honom strax efter lunch idag. Då låg vi i soffan och tog igen oss lite. Ingen av oss sov, utan vi bara låg där. Efter ett litet tag, så vände Max på huvudet och tittade på mig med stora leende ögon. Det var liksom som han skickade oceaner av kärlek - sedan så låg han och klappade min kind lite. Om man inte redan har blivit förblindad, så blir man det då kan jag säga.

Just nu ligger han och snusar i vagnen. Vi tog en promenad till kyrkan för att se om vi kan låna dopklänning där och si det gick alldeles utmärkt. Hittade en som inte så för ryschig ut och som dessutom var tillräckligt stor. Det känns bra att låna, eftersom det redan finns en klänning i min släkt, men som är för liten. 800:- för en ny, känns ju bara onödigt.

Nu vaknar han nog snart, så jag ska passa på att ladda upp några nya bilder. Om någon undrar över hans outfit, så är det en amerikansk kompis till mig som bidragit med denna. Äsch - bilderna kommer senare - det är så trögt nu!!

Max ½ år

Ja, det var ju förstås ett par dagar sedan. Jag är lite dålig på att uppdatera bloggen, men det finns ju så mycket att pyssla med hela tiden. I varje fall, Max fyllde 6 månader i fredags och då fick han en gåstol av Roger. Till en början så var han mest förvånad och kikade lite på knapparna och lamporna som sitter på "instrumentbrädan". Efter ett tag började han backa och nu ett par dagar senare så börjar han även ta sig lite framåt. Från stolen upptäcker han en massa nya saker, bland annat är böckerna i bokhyllan väldigt spännande och babygymmet är väldigt kul från sidan också.


Vi har även lekt lite andra lekar med Max, vi fick en liten bok och cd från Pampers som inspirerade oss. Nu kan han göra kullerbyttor från axeln och lite andra flyglekar. Det finns inget som går upp emot när han kiknar av skratt. Här ser ni en liten mysig stund som hela familjen hade i soffan.