Ögonbrynshöjare

Lapcat skickade över en liten "utmaning" och efter att ha funderat rätt mycket fick jag ihop några 'ögonbrynshöjare' i åldersordning.

0-10 år

• När jag var liten så presenterade jag mig alltid med mitt fullständiga namn.
  Ungefär när jag var lika liten så kunde jag absolut inte le naturligt på bild, utan bet ihop tänderna men hade läpparna öppna:-)
• Åt gärna smörklickar (enbart).
• Satt på bordet och knäppte med fingrarna för att få messmör.
• Älskade att sjunga. När folk frågade vad jag sjöng, så sa jag förorättat – engelska så klart!
• Min pappa talade om för mig att jag sjöng hellre än bra.
• Kunde hjula runt vårat hus non stop tills jag passerat 1000 hjulningar.

11-20 år

• Slutade med gymnastiken som jag hållit på med i många år för att jag ansågs för stor och klumpig (dvs jag hade inte elitpotential) för att få fortsätta i de bättre grupperna.
• Svimmade på träslöjden när jag svarvade en lampfot.
• Var med i ”Upp till tretton” och svarade rätt på frågan ”av vilken frukt får man russin”. För presentkortet tog jag skivan Hand in Hand med Koreana. De var officiellt band till OS som gick det året.
• Tog körkort på tredje uppkörningen. Fick göra de förhatliga säkerhetskontrollerna på alla uppkörningarna.
• Hade däremot endast 1 fel på teoriprovet.
• Var för ung för att handla på systemet efter min första tenta på universitetet. Mina kompisar tyckte det var helfestligt – jag mest pinsamt.
• Knackade dörr och sålde småkakor, strumpor och något mer som jag inte minns under falsk förespegling. Låtsades att det var till en klassresa, fastän förtjänsten gick rakt ner i egen ficka. Var en jäkel på att sälja.

21-30 år

• Fick min första egna riktiga lägenhet i Skarpnäck efter att de som bott där innan hade vräkts. Lägenheten såg hemsk ut vid första anblicken, det fanns hål efter syra i golvet. Väggarna var helt gula av rök och kylskåpet var bland det äckligaste mänskligheten skådat.
• En man (pundare) i tunnelbanan erbjöd mig del i en Konsumkasse full med tusenlappar. Han hade snott den från en polare, som hade rånat någon – och nu skulle han hålla sig undan lite. Nappade inte på erbjudandet, utan ringde polisen.
• Reste runt ensam i Thailand under ett par veckor. Blev erbjuden en massa pengar för att bli någon läskig thailändares fru, välte som passagerare på en tuk tuk och fick erfara att taxiresor blev dyrare för en ensam tjej för att annars visste man inte vad som kunde hända.
• Efter första natten med min käre man deklarerade jag vad vi kunde heta när vi skulle gifta oss. Det är ett under att han inte fick kalla fötter.
• Närminnet har blivit sämre för jag kommer inte på några fler direkta ögonbrynshöjare.

Max 1 år

Oj vilken härlig dag. Vi vaknade tidigt och sjöng och öppnade paket.

Sedan åt vi frukost. För att göra det lite extra gott blev det smoothie, vilket är Max favvodrink. Förmiddagen ägnades sedan åt att fixa och dona lite inför kalaset med polarna på eftermiddagen. När vi var och handlade passade vi på att leka i parken och Max fick inviga de nya skorna. Det var dock roligast att ligga och bita på vagnshjulen, trots att det fanns gungor och sandlåda.

Festligt nog dök polarna upp precis 14.07 vilket är den tid som Max behagade göra entré i världen för ett år sedan. Kalaset blev en höjdare med fina presenter och tårta bestående av glass och frukt, smoothie, chokladbollar och kanelbullar. Max tyckte att chokladbollarna såg smarrigast ut och ville hellre ta en sådan än blåsa ut ljuset:-)

Maten inmundigades för egen maskin på golvet där de små liven fick kladda bäst de ville. Alla var glada och åt med god aptit...

Efter kalaset blev det en promenad i solen, då de små liven somnade in - en efter en. Jag skulle nog också behövt en lur, men sova kan man ju göra om natten.... Hur som helst så har nu Maxen sussat in för natten. Han verkade mycket nöjd efter en lång och härlig dag.

Vårshopping

Igår slog det till - det där habegäret. Våren brukar ha den effekten på mig - plöstligt så måste man ju bara uppdatera garderoben lite... Det blev ett par tröjor, ett par byxor, en blus och en toksnygg trenchcoat från MQ för... (lite dyr, men kunde inte hålla mig). Jag har ju faktiskt inte köpt någon vårjacka på 5 år, så det känns rätt ok ändå. Dessutom så var de andra kläderna rätt billiga.

Idag har jag fixat lite skor till Max. Ett par promenad/gympadojjor och ett par gummistövlar. Det var väldigt intressant att prova ut skorna. Jag gick till Barnskospecialisten på St Eriksgatan. Riktigt bra service och ett stort sortiment. Fick konstaterat att Max har lite höga vrister och hade en spännvid på 22-25 i storlek. Det var helt beroende av märket. Adidas hade små skor och där var 25 lagom. Ecco och Kavat var stora i storlekarna och där fungerade 22 utan problem. Till slut blev det ett par schyssta Ecco och ett par Tretorn Petson & Findus gummistövlar.

När Max åt sin kvällsmat, så fick jag en glad överraskning. Han hällde inte ut maten och han försökte verkligen använda skeden. Det kändes så skönt att inte behöva torka massa gröt från golvet:-) Hoppas att det är en positiv trend som startade...

I morgon fyller käraste lilla Maxen 1 år. Det känns helt förunderligt att tiden gått så fort. Man undrar liksom hur det är möjligt att den där lilla filuren som kom ut och vägde 3520 g och var 53 cm lång har vuxit och blivit så stor. Nu har jag inte någon färsk vikt och längd på honom men senast vi mätte så var han 80,5 cm och vägde 10,66 kg. Just nu är han i en fas då han älskar att vinka. Ser han några ungar ute på gatan så vinkas det hejvilt och så ropar han något som liknar hejhej.. Han har också ett väldigt behov av att tala om att han ska ha saker - mi mi ropar han när han vill ha något. Väldigt ofta är han väldigt glad den lilla sonen, men han kan också konsten att trotsa och reta mamma. Han kan låta och skrika väldans mycket även om vissa inte tror det. Idag på little gym, så fick han en kommentar av en pappa att han var den gladaste bebisen på stället.

I morgon blir det så klart paket i sängen, kalas med polarna och lite extra god mat mm. Hoppas att det blir en kul dag - även om han antagligen inte kommer minnas den:-)

Sked och haklapp är helt överskattat

tycker Max....

Morgonstund...

I och med sommartiden så vaknade Max 06.30 imorse och hade innan dess bara vaknat en gång och det var vid kl. 5. Ser man till vintertid, så känns klockslagen inte lika humana - men det är ju ändå en framgång med vakningsfrekvensen. Det var länge sedan man fick sova till kl. 04 utan att vakna av Max. Den här natten fick jag i och för sig vakna av Roger som kom hem vid halv tre ungefär efter att ha varit ute med några kompisar. ... Alkoholintaget verkar ha varit mycket ringa, vilket jag givetvis uppskattar idag. Skrattade lite åt Roger när vi pratade lite vid hemkomsten. Han hade konstaterat att det luktade fruktansvärt mycket fis ute på krogen. Förr dränktes det ju i röken, men nu hade stanken varit hemsk. Gissar att en anledning till att han tänkte på det var att han knappt drack något. Men hellre fis än rök - är det inte så;-)

Max och jag var hemma och hälsade på hos Lapcat. Jag fick god mat och trevligt sällskap. Max han fick sin första kattupplevelse och han tyckte att det var väldigt spännande. Snällare katt än Sebastian finns nog inte - Max fick nypa och göra bäst han ville med honom. Lilla Maja var Max försiktigare mot och Aurora var lite nyfiken, men höll sig undan från Max nypor. Däremot ville hon gärna ligga i mitt knä, som av någon anledning brukar falla henne ordentligt i smaken. Missade att ta fram kameran, men katterna kan ändå beskådas här.

Snart födelsedag

Jag har fått lite frågor vad Max önskar sig till sin födelsedag, men inte riktigt haft några bra svar. Nu har jag i varje fall plitat ner en liten lista på sån't som kan vara bra...

* Pekböcker (inplastade - bit / slit vänliga)
* Tecknade DVD filmer passande för coola killar som Max;-)
* CD-skivor med roliga ramsor eller barnlåtar
* Kläder i kuliga varianter och färger (stl. 86)
* Gummistövlar (stl. 25 gissar jag - ej mätt)
* Häftiga skor (stl 25 gissar jag - ej mätt)
* Regnkläder (stl. 86)
* Jättestora kritor
* Garage med lite roliga funktioner
* Bondgård med smådjur

Pannkaka...

...i fel bemärkelse. Jag tänkte jag skulle överraska min käre man genom att ha maten klar när han kom. Tänkte steka lite pannkakor och äta lite god glass, grädde och sylt till. Det är ju ändå torsdag och det är ju en riktig pannkaksdag. Gjorde smeten på mitt eget vanliga vis. Jag har ju gjort pannkakor sedan urminnes tider (typ sedan jag var 8-9 år, då jag och en kompis stekte pannkisar nästan varje dag efter skolan - vi hade bestämt oss för att lära oss konststycket att vända dem genom kast...). Tyckte att smeten blev lite väl klumpig och vispade på för att få den så där slät och fin. Till slut blev jag nöjd och började plocka undan ingredienserna som jag använt. I ett lite konstigt svep med armen hade jag plötsligt vält hela kannan/byttan. Det var pannkakssmet precis överallt - på mina byxor och över hela köksgolvet och luckorna. Tur att Max satt i sin stol...

Nu får Roger hämta hem lite mat, tappade orken att laga...

Framsteg och bakslag

Det händer mycket i min lilla sons utveckling just nu. Efter mycket kämpande så börjar det fungera bättre att äta mat i bitar nu. Han har ju i och för sig ätit från min tallrik ett bra tag - men "egen" mat skulle inte vara i bitar. Nu fungerar det med burkmat från 8 månader - men inte mammas hemlagade.... Får väl inse att näst intill det enda han ärvt från mig är min kinkighet:-(

Annars så har vi haft sjukstuga här ett par dagar. Roger har legat däckad i hög feber och magont. Jag har gått och känt efter hela tiden och tyckt mig känna att nu börjar det på mig också, men det har inte gjort det ännu. Peppar peppar, så hoppas jag att jag klarar mig. Max har varit lite extra skrikig om nätterna, så sömnen har fått sig en törn. Känner mig allt annat än utsövd. Vid 05-tiden i morse så slet Max upp linnet jag hade och sög tag i bröstet. Jag var så borta att jag inte orkade hålla fast vid min princip att inte ge något förrän vid 06. Jag längtar verkligen efter att få lite bättre ordning på nätterna.

Inspirerad av Camilla o Peo försöker jag få Max att äta själv. Det går bra med fingrarna, men han är inte så händig med skeden ännu....

Vi har fått en ny kompis

Vår granne Manne - han som glatt springer omkring och stör grannarna under oss... har fattat tycke för att komma och hälsa på oss. I går var han här säkert en halvtimme och i förmiddags när jag stod i duschen var det dags igen. Han ville komma in och prata lite om hur vi tänker göra om i lägenheten. Han har massor med förslag och lite småroliga idéer. Gissar att hans framtida proffession är typ arkitekt eller byggnadsingeniör. Hemma hos sig har han klossbyggen i hela vardagsrummet, så Max får inte komma dit och hälsa på. Det är bättre att vi är här nere hos oss enligt Manne;-)

Max är väldigt nyfiken och vill väldigt gärna leka med Manne. Tyvärr är Manne mer lillgammal och vill prata med oss vuxna snarare än att leka. Jag visade ett gäng böcker vi har, typ Djungelboken, Emil mfl - men Manne tyckte det var strunt. Han håller just på att läsa om vilda djur och Masajer i Afrika - mer faktabetonade böcker än sagoböcker. Inte illa för en 4,5 åring..

Grannsämja

Man kan säga att vi kommit lite på kant med våra nya grannar. De flyttade in i början på februari efter de optimala grannarna. De som bodde där tidigare hade ju en liten kille som bara var någon månad äldre än Max. De är saknade kan man säga.

Hur som helst de nya grannarna presenterade sig efter att ha bott här i ca 2 veckor genom att kasta in en lapp i brevlådan. Det stod att de hade konstaterat att det var lyhört här och de bad oss ta hänsyn till det.... What - vi fattade nada och blev mest bara irriterade. Vi hade inte gjort något störande på några udda tider. Ett tag tänkte vi storma ner till dem och läsa lusen av dem, men vi hoppade över det. Något vi kanske inte skulle ha gjort för imorse fick vi ännu en lapp. Den här gången var det mer kraftfullt formulerat.. jag citerar ordagrant "Snälla, som vi tidigare påpekat så är det väldigt lyhört här. Vänligen respektera det. Vi vill slippa bli väckta på helgerna då vi är lediga. Undvid springande barn och vuxnas hälar i golvet åtminstone på helgerna före kl 10. Hälsn Micke & Linda"

Väldigt intressant med tanke på att Max inte går själv ännu.... Däremot så låter det en del från grannarna ovan. De har en liten glad 5 åring som har lite spring i benen ibland. Vi hör det och har konstaterat att det låter, men det är ju ljud som måste få förekomma. Det är ju inte förbjudet att bo med barn i stan - och de måste ju faktiskt få leka och leva lite rövare - det är ju en del av barndomen och hur man utvecklas.

I dag lät vi dock inte vänta med reaktionen. Roger drog på sig kläder och gick ner och ringde på. Först tänkte de inte öppna, men efter en stund tog de tydligen mod till sig. Lite paffa blev de allt när vi inte har något springande barn, utan att de är de ovan. De fick också veta att de inte kan hindra varken oss eller grannarna att leva våra liv. De kunde kanske hålla med om att hälar i golvet var lite överdrivet skrivet - men någon tydlig ursäkt verkar inte ha förekommit...

Nu har vi varit ute och promenerat i några timmar och mycket av ilskan har runnit av, men fortfarande har man en dålig känsla. Vi kan bara inte förstå hur man kan agera och tänka som de gör. Undrar hur det blir den dan de skaffar barn.... Jag säger bara stackars unge i så fall!

Sova middag..

.. har fått en ny innebörd. Bild från gårdagen!

Änglar finns!

I dag har Max lekt med Peo & Camilla alldeles själv. Det gick tydligen jättebra och han somnade mitt i maten kan man säga. Jag har faktiskt något minne av att ha sett en bild på Peo då han sitter i sin stol och somnat med huvudet på bordet, precis som Max. Det måste vara någon underlig effekt som Camilla har. När jag kom tillbaks så sov Max fortfarande, men när han vaknade satt han och kramade mig länge. Då känns det i mammahjärtat. Inte för att jag var borta länge och inte för att han hade det toppen utan mig - utan det bara värmer så skönt. Ungefär som vårsolen ute. Änglarna i det här fallet är så klart Camilla och Peo - och givetvis min lilla Max.

Max verkar utvecklas med stormsteg just nu. Det fullkomligt väller ut härmningar och ord ur munnen. Blm för blomma, amp för lampa, bu för burk, fl för flaska, bää som fåret, höddu som hörru du, Pao eller Pe för Peo osv. I övrigt så är nya favoriten att stänga av och sätta igång TVn eller datorn öva och stå lite själv eller gömma sig bakom dörrar och sist men inte minst dricka smoothie själv ur sugrör.

Nytt ord...

Max säger något som liknar Peo när han ser bilder på honom och om man pratar om honom. Måste tyda på att han gillar sin polare. I eftermiddag ska grabbarna leka tillsammans med Anton och Liv. Då blir det nog "liv" i luckan....

Stå på egna ben

Några sekunder (kanske som mest 2) har Max stått själv tidigare. Döm då om min förvåning när jag plöstligt i ögonvrån ser att han bara står där utan att hålla i sig. Har han händerna sysselsatta med någon leksak verkar han kunna stå själv utan större besvär i 10-15 sekunder. Det har ivarje fall hänt 2 ggr nu. Kamerabatteriet ligger på laddning, så än så länge finns det inte dokumenterat.

Konstig syn

När jag var en sisådär 3-4 år fick jag glasögon och lapp för ena ögat för att jag skelade. Lite orolig att jag skulle föra mina syngener vidare, så fick Max idag kolla upp sin syn. Dr visade honom en tredimensionell bild där han skulle peka ut olika bilder i bilden. Han pekade och tittade och verkade faktiskt se. Jag såg nada och var väldigt fascinerad av att han faktiskt såg något där. I den lilla svartprickiga bilden kunde man tydligen både se en katt, en sol, en blomma och båt tror jag. Jag chansade och frågade om det inte var ett litet lekande barn.... men dr bara skrattade och sa att jag inte behövde försöka. Hon förstod att jag inte såg och kunde då konstatera att Max inte har ärvt mitt problem ivarjefall. För första gången fick jag också en förklaring till varför jag aldrig förstod det där med 3d brillor och TV-piraterna som gick för en sisåder 20-25 år. Alla verkade tycka att det var hur kul som helst, men jag såg ju inget särskilt... Hmm

Det är lätt när man kan....

Jag som trodde att dessa länkar var skitsvåra att göra - men nu har bloggmästar Camilla visat att det var superduperenkelt... Jag behövde bara addera lite verktygsknappar till mallen man skriver i. Jag som trodde att man behövde sitta och skriva koden själv... Nu ska här länkas hej vilt!

Orubblig...

Max har kommit in i någon form av trotsålder, eller så är det resulatet av drastiskt nerdrag på amningen. Han som alltid brukar vara en liten solstråle (nästan) visar nu ett sjujäkla humör. Får han inte precis som han vill, så ilvrålas det och så kastar han med huvudet kors och tvärs. Eftersom han inte får som han vill ganska ofta, så passerar otaliga sådana här anfall nu om dagarna. Det kallas väl uppfostran, men hu så jobbigt det är. En ytterligare anledning kan vara att fler tänder möjligtvis är på gång - det bits och dregglas en hel del.

Känns som jag har saker att skriva, men orden sitter liksom fast. Kanske beror på att jag är trött. Bjussar på en snöbusbild och en där Max ser så stor ut (alltså åldersmässigt tycker jag).

Fix, jobbiga & sköna nätter..

Veckan som passerat sedan jag skrev sist har varit mycket innehållsrik. Till att börja med har jag vant av Max vid att amma om natten. Under 2 nätter var han jätteledsen och grät i 1,5 timmar och vaknade vid ett flertal tillfällen. Sedan kom 2 nätter då han bara vaknade och somnade om när han fick komma upp i famnen. I och med att han sov så gott, så vaknade han desto tidigare om morgonen (05.30)... pust, men ändå en seger. Vad som hänt de sista 2 nätterna kan bara min kära syster yster svara på för under helgen har vi lämnat bort Max för första gången. Vi har ju haft barnvakt tidigare, men bara ett par timmar. Om jag förstod syster rätt, så hade nätterna varit rätt ok - Max grät lite, men inte så farligt - hon däremot kanske inte riktigt sov lika gott som vanligt:-)

Roger och jag har varit ute i stugan och haft det allmänt skönt. Pysslat lite, tagi det lugnt och njutit av sömnen. Det finns ingenstans där man sover så gott som i vår stuga - dessutom barnfritt. Jag vaknade dock ett par gånger och undrade var min lilla gullunge var - man kunde ju inte låta bli att sakna honom. Sedan vi hämtade honom idag har han varit lite extra mammig och gnällig. Gnället berodde nog mest på trötthet och mammigheten är väl inte så svår att förstå heller.

Nu ikväll har jag tagit tag i att göra ett album för Max. Ni vet sån't som bara blir liggande i högar förevigt annars. Är lite stolt över att bilderna i det första albumet nu är inklistrade. Tänkte skriva lite kommentarer också, men det får bli när klistret torkat. Ska dock inte skryta för mycket, för jag har ca ½ album kvar. Ett album räckte ungefär till Max var 5 månader. Hade lite svårt att välja bland bilderna, så det blev många. För att fylla album nr 2 måste jag se till att framkalla några av de nyare bilderna, det var ett tag sedan nu.

Har ingen pinfärsk bild hit till bloggen, den här är ett par dagar gammal - men väl så go'