Liten sjukling

Igår morse vaknade Max och var snorig och alldeles febrig. Det blev till att ringa och ställa in inskolningen. Man vill ju liksom inte vara den som sprider alla bacillusker så här i början. Först var jag lite tveksam om jag hade gjort rätt som valde att ha honom hemma. Men allt eftersom dagen gick blev jag mer och mer säker på att han var sjuk. Stackarn, det är toklänge sedan han var förkyld nu.

Idag verkar allt tack och lov börja bli bättre igen. Under förmiddagen var han het som en kamin, men nu framåt kvällen verkar gamla vanliga busiga Max vara tillbaks. Lovande inför morgondagen då hans kära "gammel"moster gifter sig. Det är ju trivsamt om han orkar hålla ut på gott humör hela dagen och gärna hela kvällen.

Bulan

Är rädd att Max kommer få smeknamnet "bulan" på dagis imorrn. Jag lämnade honom bara några microsekunder och under tiden lyckades han rasa ur sängen på något sätt som resulterade i en hård duns och en stunds vrålande. Efteråt har ett fult blåmärke börjat skönjas ungefär vid tinningen. Usch vilket dåligt samvete man får - och vad synd att det ska komma just nu. På lördag ska vi ju på systra mins bröllop och då vill han ju vara snygg ju;-)

Det blir ivarje fall Roger som får ta frågorna på dagis imorgon, för jag ska iväg till jobbet. Känns lite trist med avdelningssmöte, men det kan nog vara taktiskt att dyka upp. Efter ska jag på en intervju, vilket är desto roligare. Ska inte säga mer om det, så att det jinxas (hur sjutton stavas det..) Får återkomma om det blir något roligt att berätta.

Min son är en linslus

eller så är jag fasligt dålig på att fånga någon annan på bild. På dagis ska vi göra ett collage med bilder på nära och kära. Det visar sig att det är lite småsvårt. Har inte varit särskilt duktig på att fånga kusiner, mostrar och mor- & farföräldrar på bild det senaste året... Ni som känner att ni faller in i kategorin nära och kära kan väl maila mig om ni har några bra egna bilder!

Sommarens sista suck

Eftersom man har hört så många profetior om att vädret ska bli så uselt den här veckan, så kunde jag bara inte låta bli att låta Max ta ett dopp igår.

I en lekpark vid Högalidskyrkan finns en liten bassäng där flera ungar glatt skuttade omkring i bara mässingen. Max ville genast i, men först hade jag inte tänkt ge vika. Jag hade ju ingen handduk osv. Den praktiska sidan av mig tyckte nog också att det var lite för kallt och att det är lätt att dra på sig förkylningar. Men men, vad betyder väl det mot ett lyckligt skratt och att faktiskt få njuta av sommarens sista härliga timmar..

Kyckling & TV

eller kanske schykli & T. Dessutom pis = spis, fant= elefant, girf= giraff...

Nya ord sprutar ur Max med en herrans fart. Kanske påverkar dagis - vet ej. Där finns det folk som pratar kan man säga.. Idag började en ny liten kille på Max avdelning - vi kan kalla hon lille R. R's mamma kom in som en virvelvind och bräker på klingande småländska (tror jag, åtminstone Söder om stockholmdialekt). Hon tar oss alla föräldrar som sitter där vid bordet och försöker vara så tråkiga som möjligt med storm. Inte att vi blev så imponerade, utan snarare tvärtom. Ju mer hon "tvingade" oss att prata, ju mer kom allas respektive barn och ville hänga omkring oss. Vi försökte säga till henne att göra lite mindre väsen av sig, men då förklarade hon att R. 13 månader behövde mamma lite extra. Ja, kanske inte så konstigt eftersom han är så liten - men då behöver hon ju inte prata med oss på det sätt som hon gjorde. Det var yviga gester, så där så man nästan fick ducka när man satt brevid. Det blir säkert bra i långa loppet, men en måndag som denna blev det bara lite för mycket för åtminstone mig.

Missat bloggens födelsedag

Jag kan inte riktigt fatta att jag hållit på och bloggat i över ett år. Den 16 aug 2006 föddes bloggen och jag har ju missat att fira detta storartade jubileum:-) Nåja, det i sig är väl inte så stort - men det har ju hänt en hel del under tiden. Har sagt till mig själv att jag skulle sätta mig och spara ner allt och skriva ut det, så man är säker på att det kan bevaras i framtiden. Jag har ju inte varit så proffsig som Camilla och gjort speciella listor med längd, vikt, framsteg osv. Det finns ju liksom inbakat i texten. Någon som har bra tips på hur man gör det jag vill, med minsta möjligt insats och att det ska bli snyggt också...?

Premiär!

Premiären på dagis gick galant för Max. Vi var visserligen bara där en timme, men ändå. De andra barnen (6 st) som börjar samtidigt, verkade lugna och snälla. Åtminstone så här i början. Max var nyfiken och gick runt och tittade på allt. Vi föräldrar fick sitta vid ett bord och vara så tråkiga som möjligt. Max kom ändå fram till oss ett par gånger, kanske fler än de andra barnen - men å andra sidan är han den yngste som börjar också.
Det verkade fungera bra med fröknarna. De bar, pratade, lekte osv. Inget gnäll alls - förutom att Max blev arg på att en traktor hade en grävskopa. I hans tycke hörde skopan inte hemma på traktorn..:-)

I morgon bär det av på nytt. Då endast med mig, mamma i släptåg.

Föräldramöte

Ikväll har vi varit på vårat första föräldramöte. Max fick inte hänga med utan fick leka med Peo och Camilla. Lite smånervösa kom vi till Timmermansgården, men den lilla orosknölen försvann väldigt fort. Lokalerna kändes inbjudande och välnötta:-) Det har varit dagis sedan 1945 så det sitter liksom i väggarna. Det var ivarje fall mysigt och så som man vill att ens lilla knodd ska ha det. Fröknarna som var 5 st på rullande schema verkade snälla och trygga (vi träffade i och för sig bara 4 av dem). Max hade redan fått upp sin namnskylt och kommer vara den enda Maxen där - till skillnad från ett par tjejer - 3 st heter Moa och 2 st heter Olivia. Totalt fanns det 14 platser på avdelningen, men det var bara 12 tillsatta än så länge.

Imorgon börjar vi på riktigt - dvs då får Max vara med också. Ska bli tokspännande. Nu måste jag sätta mig och märka lite kläder och grejer. Man vill ju inte att någon annan ska lägga vantarna på hans prylar.

Blåslagen

Max är både gul och blå. Det är lite så där snyggt. Han har fena på att donka i sin lilla skalle i diverse saker. Gulligast var i morse, då han kom och pekade på huvudet och visade att jag skulle blåsa.

Idag har vi också haft premiär för näsblod. Han slog i näsan i en dörrpost och vips så rann det rätt ordentligt. Max tittade förbluffat på sitt blod och grät hjärtskärande. Det gick emellertid över ganska fort.

Det här är väl bara en försmak till dagis. Gissar att det kommer hända en hel del mindre olyckor där med knuffande barn, massa spännande leksaker och fröknar som kanske inte kan ha 100% fokus på Max hela tiden.

Idag har Max frivilligt suttit på pottan en liten stund. Han var lite nyfiken så han fick testa. Det kom dock inget, men väl 10 min senare när han fått på blöjan igen. Nalle Puh har förresten också fått en blöja. Max vägrade först sätta på sig blöjan, det gick dock utmärkt när Puh fick en.. Kanske blir tricket att sätta Puh på pottan för att Max ska börja på riktigt...

Nehej nu är det lunchdags. Måste först bara visa var jag hittade Max i morse när jag höll på i köket. Det var alldeles tyst och han satt bara och njöt av att få ha datorn för sig själv.

Snacksalig

Det bara väller fram nya ord ur Max nu. Han suger åt sig som ett flugpapper. Inte säkert att alla andra förstår, men jag som hör honom hela tiden förstår ju solklart att "viving" är välling, Mo = Molly (ny kompis), momo = mormor, favfav= farfar, tato = traktor, ma = mat.

Huslig son

Max älskar att hjälpa till här hemma (bådar gott för framtiden). Han plockar ur diskmaskinen (bestick), han står gärna och vispar lite med diskborsten i diskhon - blir väl kanske inte riktigt rent men han försöker ivarje fall. Försöker få honom att städa undan sina leksaker också, men det är lite svårt. Det är ungefär en leksak bort, två fram. Har varit dålig på att använda kameran den sista tiden, så inget finns förevigat ännu.

Nattuggla

Tänk när man väl har chansen att sova, så tar man den inte. Istället blir man en nattuggla som försöker hinna precis allt. Slappa och lata sig, plocka upp i köket, jobba, fixa med pc'n, småplocka undan grejer, packa kläder ody inför helgen i stugan, sakna sina killar....

När Roger frågade om det inte var skönt med lite egen tid, blev svaret tudelat. Det här känns liksom inte på riktgt - även om man ibland just längtar efter tiden, så känns det nu som jag bara vill vara nära min kära familj.

Uppdateringar

Har även uppdaterat blogglistan så nu ska allt funka förhoppningsvis.... Det tycks dock ta lite tid innan ändringarna publiceras... Hmm, jag får nog lägga mig nu och kolla imorgon istället.

Nu jäklar..

Jag har drabbats av någon form av temporär effektivitetshets. Satt kvar på jobbet ovanligt länge och har varit väldigt produktiv hela dagen. Kom hem och läste hela tidningen samtidigt som jag åt. Satte mig vid PC'n och matade iväg några ansökningar på jobb som jag sett. Pratade med min syster yster i telefon. Stack ut och joggade 5 km (detta har inte hänt på ca 3 år och känns som en stor seger - även om jag är väldigt stel nu). Kom hem, pratade med kära Ylva i telefon, matade iväg ytterligare några ansökningar och mail. Nu när kl. närmar sig 23 känns det som jag borde gå och lägga mig. Hade haft ambitionen att plocka upp grejer i köket också, men det får nog vänta. Kunde dock inte låta bli att uppdatera bloggen lite.

Passar på att lägga in en bildkavalkad från sommaren. Laddade över 383 bilder från kameran häromdagen.... Max och bilder på renovering/byggdam utgjorde den stora massan. Håll tillgodo med urvalet:-)

William på besök i stugan
Max älskar plättar
En liten spelevink som gärna spatserar runt i bara blöjan

Avslutning på Little gym

Hänger med Peo i stugan
Midsommarvädret inbjöd inte riktigt till bad, men det var fint ändå

Solskenspojken
Älskar att busa i lekparken
Jaga fåglar på Mariatorget är heller inte helt fel

Roger & Max är på Eriksdalsbadet

Skulle gärna vara där jag också, men jag får hålla tillgodo med bilder som de skickar. Den här tyckte jag var väldans söt.

Längtar efter helgen och lite sol

I tron om att vädret skulle vara fint idag, så satte jag bara på mig shorts och en tunn långärmad tröja idag.. Hmm det blev inte riktigt som jag tänkt mig, för det är svinkallt. Har just försökt vara lite social och varit ute och ätit lunch med bossen och en kollega. Kändes som jag höll på att förfrysa under den ca 5-10 min långa promenaden.

Längtar efter att solen ska få värma upp mitt frusna jag och slappa lite ute i stugan. Får inte mycket jobb gjort just nu. Det känns som jag har en tjock vadderad filt över mig som gör att jag inte riktigt kan uppbåda någon energi till jobbet. Irriterar mig på skitsaker här och beter mig långt ifrån hur man borde vara på jobbet. Det känns lite sorgligt att det ska behöva vara så här. Har ivarje fall hittat några jobb som jag ska dunka iväg ansökningar till... wish me luck!

I går när jag kom hem var Max på solskenshumör - allt var bara toppen. Han skrattade, kramades och bara mös med oss. Knappt ett skrik på hela dagen tydligen. Hoppas att han är likadan idag.. Fast imorse när jag skulle gå, så ville han inte släppa taget och knappt jag heller. När jag väl stängde dörren grät han - fast jag misstänker att det slutade väldigt fort.

Nytt i hans utveckling är att det kommer fler och fler ord. Det verkar också som han har fattat vad färger är för något - för han kan ivarje fall peka ut blå saker. Alla motordrivna fordon är bilar (det är främst bussar han reagerar på, men det kan han inte säga ännu). Han älskar att gå själv och gillar vagnen mindre och mindre. Han är riktigt enveten också och kan gå rätt långt och tämligen fort. Han verkar också tala om lite när han är hungrig, för då säger han gärna "ma". Favoritmaten är plättar, falukorv och pasta - förutom välling förstås.

Solbrillor

Den här sommaren har jag trots vädret förbrukat solbrillor utan dess like. Kan bero på att Max är i farten och gillar att prova mammas grejer. Här om dagen gick det relativt nya paret sönder. Eftersom de var ganska så dyra blev jag lite ledsen. Tänkte att de kanske gick att laga och bestämde mig för att gå till en optiker och fråga. På Synsam på Hornsgatan så sa de att det var omöjligt att laga för att det var så mjuka bågar och att jag borde ha köpt dyrare bågar ifall jag ville att de skulle gå att reparera…. (de hade ändå kostat 700 kr). Visserligen inte på den Synsambutiken, men väl en Synsam i Sundbyberg.

På lunchen gick jag ner till butiken här i Sumpan för att jag bara kände att jag ville fråga någon annan också. Tjejen i kassan sa att jag kunde byta ut hela fronten, dvs behålla skalmarna - men inte mer. Konstigt tyckte jag eftersom jag bara ville byta det lilla gångjärnet som håller ihop skalmen med fronten. Tjejen såg hur ledsen jag såg ut och sa att hon skulle ringa Poloraid och höra efter om det verkligen inte gick. Hon tog mitt telefonnr och sa att hon skulle återkomma. Hade inte mycket förhoppningar när jag gick därifrån, men nyss så ringde hon och sa att jag skulle få ett helt nytt par. De jag hade skulle reklameras trots att jag inte hade något kvitto. Tur för mig att jag inte sa hur de gått sönder….. Ibland blir man helt enkelt paff över vilken service man kan få :-)

Tillbaks på jobbet

På vägen hit imorse återvände den där klumpen i halsen och gnagande känslan i magen. Vill hellre vara hemma med mina killar än sitta här framför PC'n och låtsas att jag jobbar. Att vara hemma med dem är ju inte heller någon patentlösning, för den håller ju bara någon vecka till. Roger avslutar pappaledigheten nästa vecka och sedan är det strax dagisdags för Max. Har bestämt mig för att försöka utnyttja tiden fram till dess att Max är inskolad att aktivt leta nytt jobb. Det här håller helt enkelt inte längre. Har tröttnat på det här bygget och människornas ovilja att göra bra resultat. Det är ständigt en massa tjat om vem som bestämmer och inte bestämmer, vem som ska göra vad och varför - det blir liksom inget gjort. Önskar nästan att jag vore så modig att jag bara sa upp mig, men det kommer nog inte trygghetsnarkomanen jag att göra förrän jag har något annat. Är bara lite rädd att jag ska luras kvar i den här fällan - att jag aldrig får rumpan ur och göra något annat. Skulle jag säga upp mig, skulle jag ju tvingas att hitta något nytt och vad som helst skulle kännas bättre än det här. Nåväl, bloggen kanske inte är det optimala stället att sitta och ojja sig över sitt yrkesliv - men va fasiken det är väl inte hela världen om någon kollega skulle läsa. .. Bara för sakens skull så googlade jag på mammabubblan. Fick upp massa olika bloggar och Camilla som länkar till mig ibland, men inte min egen blogg direkt. Har svårt att tro att någon medvetet hittar hit, gissar att det är slumpen som styr vilken blogg man hamnar på. Om det nu finns några bloggläsare här på kontoret. Kom just att tänka på en rolig diskussion vi hade för ett par månader sedan då vi höll på att snickra ihop teman till nya reklamfilmer. De skulle ha lite av "bloggkaraktär" enligt reklambyrån och merparten här förstod inte riktigt vad det innebar…

Igår var Max hos tandläkaren för första gången. Han har ju fått en liten konstig smal tand bakom framtänderna i överkäken. Det visade sig vara en extra del av ena framtanden. Tandläkaren fick slipa lite på den för att göra en mindre och inte så spetsig. Max var kanonduktig men ville inte riktigt ligga stilla några längre stunder. Blir det några problem med tanden får vi komma tillbaks. Annars så försvinner den ju när han tappar mjölktänderna - men ärligt talat så känns det nästan väl långt till dess. Kanske går vi tillbaks, så att de får slipa bort den helt och hållet - även om man måste söva honom för att kunna hålla på tillräckligt länge.

Lägenheten blir nu alltmer beboelig. Steg för steg packas grejer upp i köket. Elen funkar och vi kan laga mat osv. Det är himlans skönt. I går hade vi mamma och pappa över på besök och det kändes härligt att faktiskt kunna bjuda på en hemlagad middag. Passade på att äta den på husets takterass. Varje gång vi är där uppe så tänker man att man borde utnyttja den mer. Det är så otroligt lugnt där uppe bland takåsarna och man får lite nytt perspektiv på tillvaron.

Idag håller svärfar på att koppla in hemtelefonen. Sedan vi började renovera så har den varit urkopplad och någonstans verkar kabeln ha fått sig en törn, så den har inte funkat förrän nu alltså. Så nu vet ni kära systrar och övriga vänner att det går och ringa hem till oss igen.

Hmm det känns som jag skulle kunna skriva en lång uppsats, men eftersom Luther sitter på min axel - så tänker jag faktiskt jobba nu:-)