Ny layout
Kände inte för att vara så rosa längre, så nu blev layouten utbytt. Tyvärr försvann alla mina länkar på kuppen. Får se om jag hinner uppdatera alla innan Maxen vaknar.
Bloggen började mitt i mammabubblan runt Max och nu har den tagit lite ny fart sedan lillebror Erik kom till världen.
Kände inte för att vara så rosa längre, så nu blev layouten utbytt. Tyvärr försvann alla mina länkar på kuppen. Får se om jag hinner uppdatera alla innan Maxen vaknar.
när Max sover. Nu har jag lyckats deklarera, äta lunch, läsa tidningen + alla bostadsbilagor, pratat i telefon + lite andra småsaker. Skönt att få undan lite. Väntar nu på att gå ut med lilla trollungen. Vi är visserligen lite snoriga och hostiga, men i det här vädret kan man ju inte sitta inne. Var ute vid 9-tiden och redan då var det ordentligt varmt. Hoppas det blir så här hela helgen. Vi tar en tur ut till vår älskade stuga. Jag längtar efter att se vitsipporna stå i full blom och lägga mig i hängmattan och titta upp på en klarblå himmel:-)
Max vill inte riktigt gå själv ännu. Jag tycker att jag sagt i evigheter nu att snart gör han det nog, det är bara en fråga om ett par veckor - men han verkar trivas att gå längs väggarna och möblerna. Enda gången som han blir lite frustrerad över att inte helt och hållet självständigt kunna gå är ute på lekplatserna. Då skulle han bra gärna vilja sätta av utan att ha mamma släpandes i hasorna.
Här kommer en härlig bild när Max lagar mat:-)
Bilden är tagen hemma hos goda vänner. Spisen var omåttligt populär hos Max och vi får nog fundera på att skaffa något liknande. Apropå att jobba i köket så har Max blivit jätteduktig på att plocka ur diskmaskinen. Han står och tar bestick för bestick och ger mig. Jättegulligt.
Ännu en sak apropå kök. Nu har vi gjort vår beställning. Det blev ett Noblessakök och det kommer levereras i vecka 25 precis innan midsommar. Så nu håller vi på att längta ihjäl oss.
Nehej, nu ska jag se om den där lilla sovande killen tänker vakna snart.
På väg hem från jobbet - inte långt från vår port så tittar jag upp mot vårt vardagsrumsfönster. Där står Max och Roger och tittar efter mig. Vinkar som en galning och plötsligt så ser de mig. Max skrattar och vinkar tillbaks. Då blev jag alldeles varm i magen - där var de - mina älskade killar!
Igår kändes det helt ok att vara på jobbet hela dagen. Direkt efter jobbet åkte jag iväg till en kompis som jag inte träffat utan Max sedan han föddes. Det var också kul, men framåt 21 tiden, så värkte det av längtan i mammahjärtat. Det var så härligt att komma hem och få krama om min lilla sovande son. Riktigt lika härligt var det inte i morse när jag skulle till jobbet igen - då kändes det lite tungt. Än så länge kan jag inte riktigt säga hejdå ordentligt, för då blir Max så fasansfullt ledsen. Jag smyger iväg och hoppas att han inte ska märka något - fast jag egentligen skulle vilja pussa som en toka på honom och på Roger för den delen...
Skönt att det är helg nu, för jag skulle nog inte fixa en dag till borta från Max. Hugar för heltidsjobb från och med juni...
Vi har också haft krig med dammsugaren....
så har nu tand nr 5 kikat fram. Bildbevis får komma en annan gång, för det är inte lätt att fånga de små rackarna på bild. En kvalificerad gissning är att nr 6 dröjer cirka 1,5 vecka ytterligare....
Max vill inte låta mig sitta här, så nu blir det ett kort inlägg. Tänkte lägga upp lite charmiga bilder.
I fredags var vi på kalas. Liam fyllde 1 år och alla polarna fick komma.
Under helgen har vi varit ute massor och nu är det inte längre farligt att krypa på gräs. Dessutom så verkar det inte långt borta att Max går själv nu.
och det borde väl vara nr 4 i raden då. Gissar att minst 3 till kommer inom ett par dagar. Puh...
.. det bästa (förutom resultatet) med graviditeten (alltså när jag väntade Max) måste otvetydigt ha varit att inte ha någon mens. Inte för att jag hade jättebekymmer med min graviditet, men jag kände inte heller hallelujakänslor över själva graviditeten - jag var mer nyfiken på resultatet. Blir jag gravid någon mer gång ska jag verkligen njuta av att inte ha den där månatliga pesten.
Max har nu fått officiell status som klätterapa. Under morgonen när han satt och åt frukost klättrade han plötsligt ur sin stol och upp på matbordet!!!!! Han är otrolig. Han har en finfin teknik - först drar han in ena benet under sig och så häver han sig upp i stående. Förstå vad man måste vakta på en 1 åring...
Max naglar blir så otroligt vassa. De måste klippas långt ner för att bli uthärdliga. Problemet är att klippa dem. Max blir fullkomligt vansinnig om jag försöker i vaket tillstånd. Dessutom blir jag nästan lika vansinnig när han trilskas så. Blir så trött för jag vill ju bara ha av naglarna och det gör ju faktiskt inte ont att få dem klippta. Enda alternativet är att klippa dem när han sover och det är ju inte alltid helt enkelt att få till.
Jag som en gång i tiden kunde stoltsera med att vara mästerklippare. Nästan varje gång jag träffade mina sytersöner klippte jag deras naglar. Tyckte att föräldrarna var dåliga på att hålla efter dem:-) Det får jag väl äta upp nu!
Hur gör ni andra småbarnsföräldrar för att lyckas med konststycket nagelklippning?
Påsken var väldigt behaglig trots att temperaturen gott kunde varit ett par grader högre. Vi var ute i stugan största delen av helgen. Pysslade lite inomhus och i trädgården. Max fick hänga med på långpromenader (dock fortfarande sittandes i vagn;-) och krypa bäst han ville i gräset. Nu var det ju dock det där med att han inte rör sig ur fläcken när han sitter på gräsmattan. Det är fullständigt livsfarligt att krypa där. Han var inte rädd för småkryp, ville gärna klämma sönder en nyckelpiga - men gräset var läskigt på något sätt. Inte att sitta och dra i, men annars. Varken Roger eller jag är så förtjusta i typisk påskmat (inte julmat heller), så det blev väldigt opåskigt på det viset. Godis öste vi dock i oss i massor. Vi får väl fundera på hur vi vill att vår son ska uppleva påsken och se om vi ändrar något kommande år...
Igår kväll lyckades jag pricka in ännu ett ord som Roger inte hört förut. Han trodde att det var något eget påhitt i min familj, men si där fick han väl ändå fel. När vi googlade på ordet fick vi veta att det typ betyder konstig/galen/tokig ung herre. Ungefär vad jag avsåg - fast kanske lite mer åt busig hållet. Hur som helst så måste jag nu fråga mina bloggläsare om det är någon annan som känner till ordet och kanske till och med använder det. In och kommentera med er!
Tredje tanden alltså. Den har varit på g ett par dagar, men nu har den verkligen spruckit ut. Det är vänstra framtanden i överkäken. Det visar sig på hans humör också. Det har illvrålats till i princip ingenting idag. Dels hemmavid, men värst var det nog när vi skulle gå ifrån lekparken. Max verkade helnöjd och ville inte göra något särskilt mer, så jag tänkte att det var dags att gå hem. När jag satte honom i vagnen började han tjuta som en mistlur. Han blev tokröd om kinderna och tårarna rann i strilar. Han slutade inte förrän vi kom till en annan lekpark. Där skulle han bara gå omkring och hålla mamma i handen. När jag återigen tyckte att det var dags att bege sig, så började vrålandet på nytt. Normalt brukar ju man bara tänka att folk vänder sig om på gatan och tror att man misshandlar sitt barn, men nu var det faktiskt en tant som frågade. Det enda som fick tyst på Max var en farbror som gick och pratade med honom brevid vagnen.
I helgen firade vi Max tillsammans med våra mor- och farföräldrar. Det var väldans skönt och vara ute i solen så mycket. Max verkade stormtrivas, men så fort jag finns i närheten så är han extremt mammig just nu. De andra fick nog inte krama så mycket som de ville på honom.
Alla presenter föll Max i smaken. Han fick en brandstation, snygga kläder och små bilar. När syrran kom på söndagen fick han en gräsklippare och ett pussel. Vissa leksaker fick följa med hem hit till lägenheten, men vissa fick vara kvar. Det känns skönt att inte släpa allt fram och tillbaka hela tiden och dessutom blir det ju roligare för Max med lite nya grejer på respektive ställe.
Apropå leksaker, så kan man säga att berget här hemma växer. Undrar var man ska göra av allt. Det känns som det är lätt att det eskalerar. Nu är det väl fortfarande överkomligt, men det ligger ju ändå klossar, legobitar, bilar, gåvagn mm både lite här och där. Det lär ju inte bli färre leksaker med tiden....
Nehej, nu är det dags att jag börjar fixa i ordning mig. Max ska vaccineras kl. 11.. Sedan blir det lek med polarna i parken i eftermiddag.