Stugan
Bloggen började mitt i mammabubblan runt Max och nu har den tagit lite ny fart sedan lillebror Erik kom till världen.
Jag och Max har ägnat dagen åt bus och fix inomhus. Han har mest varit glad, men några stunder kändes det som jag var en elak mamma som inte tog ut honom. Jag kunde bara inte komma mig för att gå ut i regnet - det såg så trist ut. Tur då att Roger kände sig energisk nog att ta med sig Max för att gå ut och köpa godis. Max var själaglad när han blev påklädd - det var liksom - äntligen någon som fattar vad jag vill..
Hur som helst så är jag ivarje fall nöjd med dagen - jag har gjort några grejer som jag gått och dragit med ett tag. Typ satt upp en tavla och lampa i Maxs rum och dessutom en grej som skulle skruvas upp i tvättstugan.
Vi tog den där härliga promenaden. Det råkade bara bli lite shopping på vägen också..:-) Bland annat blev det ett underställ till Max från PoP och lite nya underkläder till mig själv. Blev nästan lite sugen på att handla matchande BH&trosor, men inte ens en shopping sjuk jag gick på den blåsningen. Det är ju liksom ingen idé när man fortfarande ammar. Jag funderar på hur länge jag ska hålla på, just nu blir det ett par gånger om dagen. Kanske ska jag minska ner det till morgon och kväll. Jag har dock aldrig riktigt fått kläm på det där att brösten ska ställa in sig på vissa tider. Eller jo, jag fattar ju - men tycker att det är jobbigt med övergångsperioder.
En annan sak som införskaffades under dagen var bomullsband som får tjäna som koppel åt vår giraff.
Den vill man ju knappast att Max ska få över sig och allt som står på golvet - som är nåbart är just nu väldigt spännande.
De små trästatyerna vet jag inte riktigt hur jag ska fixa, för de är både spännande och skrämmande tycker Max. Lösningen blir väl att köpa sig en bänk och ställa upp dem på.. Och det lär väl bli om vi införskaffar oss en platt tv, något som står på önskelistan just nu.
Känner mig lite nöjd att jag lyckats avverka mina jobbtimmar även idag + att jag dammsög och plockade i ordning lite. Det känns så skönt att ha fått tillbaks lite energi igen.
Nu börjar det ljusna när det gäller Max o mig - och det är så skönt. Trist är dock att Roger blivit rejält krasslig nu.
Skrattar lite åt mig själv, för jag är en riktig sömngångare... Jag började skriva det här vid ca: 08.40, bara någon minut senare så kinkade Max rejält och jag bestämde mig för att lägga mig med honom på sängen. Vi båda somnade tämligen fort och nu har jag vaknat, klockan är 10.33 hmm. Max sover fortfarande. Jag antar dock att han behöver det och vill inte väcka honom. Det är väl också ett sätt för kroppen att återhämta sig om man inte varit så kry.
Måste ge mig ut med honom senare idag, solen skiner så vackert så man kan ju inte låta bli. Det känns så lustigt att vintern kom som en stormvind i förra veckan, för att sedan ge med sig så fort. Nu verkar det vara en fin höstdag istället. Ja ja, man blir ju aldrig riktigt klok på vädret.
Nu ska jag dra igång jobb pcn. Är faktiskt riktigt glad, för jag fick rätt mycket gjort igår. Det behövs för samvetet...
är ju inget trevligt, men nu är jag så trött och sönderhostad, så jag bara måste få tycka lite synd om mig själv. Ännu mer synd är det om Max som också hostar, har lite feber och snuva. Jag fasar för att han ska ha ärvt "mina luftvägar", för det finns verkligen inget gott att hämta ur dem. Det här kvarkandet önskar jag inte min värsta fiende.
Skönt att få sätta ner Max i sin "silvergrå missil" när det känns lite tungt...
Hemma hos oss kraxar både jag och Max. Hans hostningar låter gulliga och alldeles betagande (man vill bara hålla om och trösta och krya på honom), medans mina låter som jag vore en storrökare som drabbats av lunginflamation. Jag är ju dock van - har haft sådan här hosta i hela mitt liv, men det är ändå lika hemskt varje gång. Önskar att jag någon gång kan få träffa någon mirakeldoktor som ger mig någon medicin som fungerar. De hostmedicinerna som jag fått, "Cocilana Etyfin" (eller hur det nu stavas) och Mollipect, hjälper föga.
Nattningen av Max har gått lysande tills igår, då tog det återigen en halvtimme av skrik innan han somnade:-(
Måste ju berätta att jag igår hade en idé om att Max skulle lära sig att äta fisk. Varken Roger eller jag är några storätare och det är väldigt sällan det står på menyn här hemma. Men eftersom man sägs bli smart av det och att det är nyttigt i allmänhet tänkte jag att Max skulle drillas till att gilla "havets läckerheter". Så igår serverades Rödspetta. Hmm.. det verkar dock som sonen min brås väl mycket på sina päron.. Han frustade, spottade, klämde ut små tårar, ville dricka vatten som han sprutade ut, körde in händerna i munnen och försökte mer eller mindre dra ut sin tunga - det var inte gott helt enkelt... Nu ska vi väl inte ge upp på första försöket, men jag tvivlar ändå på att det kommer falla honom i smaken någonsin.
Nu när första snön faller, så passar jag på att lägga upp några sommarbilder..